Fru talman! Karin Wegestål har ställt ett antal frå-
gor till mig som bl.a. rör mediernas ansvar vid skild-
ringar av krig och konflikter. Bakgrunden är att Karin
Wegestål önskar en debatt om hur mediernas grund-
läggande demokratiska uppgift att granska olika
makthavare uppfylls.
Massmedierna har genom sin genomslagskraft en
mycket viktig roll i det demokratiska samhället och
för hur verkligheten, såväl i vårt eget land som i vår
omvärld, beskrivs. I krig, som är det yttersta nederla-
get för mänsklig kommunikation, är det särskilt an-
geläget att massmedierna tränger djupare än de för-
enklade bilder som olika berörda parter försöker ge
av konflikten. Som jag redogjort för i ett svar på en
tidigare fråga i detta ämne från Karin Wegestål
(1999/2000:1257) är nyhetsmediernas bevakning av
krig och konflikter en mycket viktig fråga att fortlö-
pande diskutera och debattera.
Vårt förhållningssätt till medierna måste dock
präglas av en djup respekt för det fria ordet och den
fria åsiktsbildningen. Fria och självständiga massme-
dier är ett av demokratins grundelement. Ett grund-
läggande mediepolitiskt mål är därför att värna
massmediernas självständiga ställning. Tryckfrihets-
förordningens och yttrandefrihetsgrundlagens prin-
ciper om bl.a. etableringsfrihet, meddelarskydd och
förbud mot förhandscensur är grundläggande för all
publicistisk verksamhet.
I ett pluralistiskt samhälle där enskilda medier är
skyddade från statens ingrepp har den ansvarige utgi-
varen ensamrätt när det gäller att avgöra det slutliga
redaktionella innehållet. Det stora värdet av denna
princip gör det emellertid också angeläget att politi-
ken formas så att ingen mediemarknad helt domineras
av en enda, eller ett fåtal, ägare. Förekomsten av
många självständiga medier ger förutsättningar för en
mångfald i nyhetsbedömningar. Till målsättningen att
värna yttrande- och tryckfriheterna måste därför
kopplas en strävan att främja en mångfald av själv-
ständiga röster på medieområdet. Lika viktigt är det
att skapa förutsättningar för en mångfald också när
det gäller innehåll och perspektiv i medierna.
En mycket viktig mediepolitisk åtgärd för att
främja mångfald och kvalitet på mediemarknaden är
att slå vakt om en stark radio och TV i allmänhetens
tjänst. Grunden för public service-företagens sänd-
ningsverksamhet är att den ska bedrivas självständigt
i förhållande till såväl staten som olika ekonomiska,
politiska och andra intressen och maktsfärer i sam-
hället. I den proposition om den svenska public ser-
vice-verksamheten för perioden 2002-2005 som
regeringen nyligen överlämnat till riksdagen under-
stryks särskilt att programföretagens nyhets- och
samhällsbevakning ska bedrivas så att en mångfald i
nyhetsurval, analyser och kommentarer blir verklig-
het.
Presstödet är en annan mycket viktig åtgärd för att
främja mångfald på medieområdet. Mot bakgrund av
den besvärliga situationen för andratidningar föreslår
regeringen i vårpropositionen att presstödet höjs för
att förhindra ytterligare nedläggningar och ytterligare
minskad mångfald.
Mediebranschen har upprättat egna etiska regler
som exempelvis rör kraven på korrekthet, allsidighet
och källkritik i nyhetsförmedlingen. Reglerna över-
vakas av de av branschen inrättade organen Allmän-
hetens pressombudsman och Pressens opinions-
nämnd.
När det gäller innehållet i radio- och televisions-
sändningar gäller något annorlunda regler än på pres-
sområdet. I 6 kap. 1 § radio- och TV-lagen
(1996:844) föreskrivs att programverksamheten som
helhet ska präglas av det demokratiska samhällets
grundidéer samt principen om alla människors lika
värde och den enskilda människans frihet och värdig-
het. För public service-företagen Sveriges Radio,
Sveriges Television och Sveriges Utbildningsradio
samt för TV 4 gäller dessutom att sändningsrätten ska
utövas opartiskt och sakligt samt att en vidsträckt
yttrandefrihet och informationsfrihet ska råda i radion
och televisionen. Även dessa programföretag tilläm-
par de etiska regler som beskrivs ovan. Granskning i
efterhand av innehållet i radio- och televisionspro-
gram sker dock av en särskild myndighet, Gransk-
ningsnämnden för radio och TV.
Som jag redogjort för i ett tidigare svar på en frå-
ga från Karin Wegestål har jag inte för avsikt att ta
initiativ till förändrad lagstiftning på detta område.
Men jag välkomnar en fortlöpande diskussion och
debatt såväl inom den journalistiska yrkeskåren som i
det offentliga samtalet i övrigt om mediernas roll i
demokratin, inte minst i denna kammare. En sådan
debatt är av största vikt vid sidan av en mediepolitik
som syftar till att hindra monopol, öka mångfalden
och öppenheten i samhället.