Herr talman! Vi har under de senaste åren sett en väldigt bra framväxt av småföretagande i Sverige, detta efter en lång tid av socialdemokratiskt vurmande för stora företag och straffbeskattning av de små och stora företagen och inte minst av deras delägare.
Jag vill påminna kammaren om att framgångsrika företagare under en lång tid sågs med oblida ögon av den S-styrda statsmakten. Lagstiftningen premierade försäljning av företaget framför försäljning av de producerade varorna, och många sålde sina företag och flyttade utomlands för att undvika marginalskatter på över 100 procent i det så kallade landet Monismanien. Det var ett slag sedan, men det finns trots allt med i Socialdemokraternas cv. Sedan har man byggt på detta ganska nyligen med höjda arbetsgivaravgifter och ökade skatter på företag.
Detta var bara som bakgrundsinformation för den här debatten.
Konkurrenskraften är avgörande för företag, och att tillse att företagen kan upprätthålla en sund konkurrenskraft är viktigt för lagstiftaren. Lagstiftaren ska se till att det finns en balans mellan små och stora företag när det gäller att värna företagsamheten som är välstånds- och välfärdsskapande motorer i samhället och se till att de avtal som ingås mellan näringsidkare varken är otillbörliga eller oskäliga.
Därför har vi tillsammans med våra nordiska grannar utvecklat en gemensam avtals- och köprätt sedan många år, och den är fortfarande levande. Som det har beskrivits här förekommer allt som oftast diskussioner om hur dessa ska anpassas till varandra så att vi får en balans inom det nordiska marknadsområdet.
Det är också positivt att EU nu kommer med sitt direktiv som ligger till grund för dagens betänkande om hur man ska kunna hjälpa mindre företag att slippa fungera som bank, vilket har beskrivits på ett alldeles lysande sätt här, och vilka nackdelar det får för mindre företag som oftast är nystartade. Vi är helt överens om den saken. Det är något vi måste göra någonting åt.
I Sverige har det inte varit något större problem. Vi har en betalningstid på 27 dagar i genomsnitt. Det finns dock stora företag som är köpare, till exempel inom fordonsindustrin, telekom och till och med inom spannmålsbranschen, som utnyttjar denna obalans och det företräde de har mot de lokala företag till att avtala om vad som kan sägas vara oskäliga avtalsvillkor, där betalningstiden är ett av många. Det finns många andra avtalsvillkor som berörs i de här sammanhangen också, och jag tycker att debatten har blivit lite förenklad när man bara tittar på betalningstiden. Om man skulle göra en grundlig analys skulle man säkert hitta många andra avtalsvillkor som har lika stor betydelse, om inte större.
Regeringen föreslår i sin proposition 30 dagars betalningstid om inget annat uttryckligen godkänns av borgenären. Man förstärker medvetet avtalsvillkorslagen, bland annat 36 § avtalslagen. Det är den viktiga biten i det hela: Vi måste titta på balansen. Vi kan inte titta på bara ett avtalsvillkor, utan vi måste titta på hela spektrumet, och där kommer den viktiga förstärkningen av avtalsvillkorslagen in. Det är någonting som jag tycker att oppositionen har missat.
Detta är helt i linje med våra internationella avtal och går i takt även med våra nordiska grannländer. Om man inte gör det finns det en uppenbar risk för att de svenska företagen förlorar i konkurrenskraft. Vi kan inte ha en speciallagstiftning för vartenda avtalsvillkor, men det är där vi riskerar att hamna. Det är det som oppositionen öppnar för med denna Pandoras ask. Vi måste i stället se till att vi har en förstärkt avtalsvillkorslag som domstolarna och regeringen ska följa.
Att få en detaljreglering som oppositionen öppnar för skulle vara synnerligen olyckligt. Vi skulle få sitta här varenda dag och votera i mer eller mindre samma frågor. Det är ingenting vi ser fram emot. Vi måste låta parterna hantera detta inom rimliga gränser, och det är upp till oss att sätta ramarna.
Jag tycker att det har varit en klargörande debatt där vi från allianssidan har framhållit fördelarna med att bevara avtalsfriheten. Man stärker de små företagen på ett mycket bra sätt. Vi stärker näringslivet över huvud taget, och vi får en höjd moral. Därför, herr talman, yrkar jag avslag på reservationerna och bifall till förslaget i betänkandet.
(Applåder)