Herr talman! Jag ska börja där Sven-Olof Sällström slutade, det vill säga om kostnader för krediter i förhållande till pris.
En av de saker som vi diskuterar här är avtalsrätten, och det borde i så fall inte vara främmande för Sällström att även ha synpunkter på vilka priser man sätter när man tecknar ett avtal med ett företag. Det kan faktiskt vara så att en kredittid eller en längre betalningstid kan kompenseras med prislappen eller annat om företagen är överens om detta. Detta hindrar dock inte att Centerpartiet och regeringen tycker att det är ett oskick med långa betalningstider och lägger fram ett förslag där vi drar åt tumskruvarna hårdare framför allt på storföretagen och följer utvecklingen noga.
Det är däremot väldigt oklart vad Sverigedemokraterna egentligen tycker i den här frågan. Det är över huvud taget svårt att följa Sverigedemokraterna i deras utskottsarbete. Det måste vara en tuff uppgift för ledamoten att stå för en sak i utskottet och sedan behöva stå för någonting annat i kammaren. Jag känner igen det från debatten om privatuthyrningen av bostäder, där man uttryckte en åsikt till att börja med och sedan ändrade sig mot slutet, men det här måste jag säga är nytt rekord i snabba förändringar.
Jag har ungefär lika lite erfarenhet som Sven-Olof Sällström av att sitta i riksdagen, men jag vet vad ett tillkännagivande är. Finns det ett tillkännagivande om 30 dagar så är det 30 dagar som gäller. Då är det regeringens uppgift att tillgodose det tillkännagivandet. Sven-Olof Sällström lever i föreställningen om att det här är något man kan snacka om och diskutera. Men det är 30 dagar som gäller.
Ni vill ha 60 dagar; det kommer ni inte att få såvida ni inte följer regeringens förslag och röstar med oss i kammaren. Det är upp till er.