Herr talman! Vi har nu hört Nina Lundström redovisa alla de stora skillnader i åsikter som finns i frågan från företrädare för företag. Det är naturligtvis riktigt. Då tycker jag att det är svårt att förstå hur Nina Lundström kan säga att för henne är det viktigaste att skapa de bästa förutsättningarna för företagen utan att lägga till frågan: För vem då? Hon har ju själv redovisat de stora motsättningar som finns.
Från allianssidan försöker man vrida detta till någonting som inte alls är det som vi från oppositionen står för. Vi vill inte stoppa frivillig kreditgivning, utan ofrivillig kreditgivning. Om det stora företaget inte kan få banklån kan det vända sig till sina leverantörer och säga: Har ni lust att gå in med kapital i vårt företag? Vill ni vara bank åt oss? Man kan skriva låneavtal. Det är svårt att förstå vad ni har för verklighetsbild.
Jag tycker att vi har fått en tydlig verklighetsbild. Många av underleverantörerna tvingas i dag att datera sina fakturor när det passar den stora och starka kunden, och de kommer att fortsätta att tvingas till det även med denna lagstiftning. Det är därför vi har en del tillägg i vår reservation. Precis som på alla andra politikområden menar jag att politikens uppgift här är att stå för de svaga. Vi politiker ska försöka se till att förbättra förhållandena just för dem. Nu vågar jag inte tala för alla företrädare för dem som säger sig stödja reservationen, utan jag talar för Miljöpartiet. För oss är det viktigt att se till att balansen mellan de svaga och de starka blir mer till de svagas förmån än den är i dag.