Herr talman! Det är svårt att se att den program-
förklaringen från Centern kan leda fram till ett fortsatt
samarbete med Socialdemokraterna, måste jag erkän-
na.
Det är kanske inte så vanligt att man börjar ett nä-
ringspolitiskt anförande med att tala om behovet av en
väl fungerande och skattefinansierad offentlig sektor.
Men för mig som socialliberal känns det ganska na-
turligt. Dessutom är det befogat att börja i den änden,
eftersom den socialdemokratiska politiken när det
gäller företagande och jobb har misslyckats och nu
gör det allt svårare att klara den välfärdsmodell som
vi har arbetat efter i Sverige.
Den katastrofalt låga sysselsättningen har medfört
att färre och färre ges chansen att försörja sig på van-
ligt sätt och betala skatt. Det gör att resurserna dras
undan från vård, omsorg och utbildning. Pengarna går
i stället till arbetsmarknadspolitiska åtgärder och till
socialbidrag.
Mot den bakgrunden blir socialdemokraternas
skönmålning av läget för svensk ekonomi och svenskt
näringsliv ingenting annat än ren verklighetsflykt.
Jag väntar med spänning på om Sylvia Lindgren
skall falla in i statsministerns, näringsministerns och
finansministerns jargong och upprepa att "ekonomin
nu är i balans", "krishanteringen är över" och allt är
frid och fröjd. Eller får vi höra en litet mer jordnära
näringsutskottsledamot erkänna att så länge vi har
över en halv miljon människor som saknar ett riktigt
jobb är inte krisen över?
Kommer Sylvia Lindgren att avvika från stan-
dardmodellen i socialdemokraternas argumenterings-
anvisningar och i stället säga att den svaga sysselsätt-
ningen innebär att regeringen har misslyckats på det
här viktiga området och att det nu är nödvändigt med
åtgärder som gör det lättare att starta och utveckla
företag, åtgärder som ger nya jobb och i förlängning-
en nya resurser till bl.a. vård och utbildning.
Jag förmodar att om det är några som kan påverka
berörda statsråd till att föra en mer företagsvänlig och
jobbvänlig politik så är det just socialdemokraterna i
näringsutskottet. Ni måste från er utgångspunkt inse
att det inte går att dölja regeringens misslyckade före-
tagspolitik bakom ett batteri av arbetsmarknadspoli-
tiska åtgärder, att det krävs en annan politik, ett bättre
näringslivsklimat, om inte sysselsättningen skall fort-
sätta att minska. Den bistra verkligheten är ju att det
är tiotusentals färre människor i dag än vid regerings-
skiftet 1994 som kan försörja sig själva på en egen
lön. Så nog har det vänt alltid, men dessvärre åt fel
håll. Det är anmärkningsvärt.
Men mer intressant, och mer konstruktivt, är det
att fundera över vad det är som ger det här negativa
resultatet. Hur kommer det sig att sysselsättningen
inte ökar trots en begynnande högkonjunktur? Varför
kommer det fortfarande rapporter om lågt nyföreta-
gande och lägre investeringstakt än i motsvarande
länder? Och när vi nu åtminstone i några sektorer kan
glädja oss åt en viss ökning av antalet lediga platser,
varför blir de platserna inte tillsatta?
Funderar inte socialdemokraterna över det faktum
att det går så trögt att pussla ihop lediga jobb med
människor som ingenting hellre vill än att få ett jobb?
Detta trots de enorma arbetsmarknadspolitiska insat-
ser som har gjorts. Nog borde de här varningssigna-
lerna vara tillräckligt många och tillräckligt tydliga
för att få regeringen och socialdemokraterna att inse
att någonting är fel.
Jag förmodar att det bär emot att anamma förslag
från Folkpartiet, förslag som skulle ge bättre villkor
för företagande och undanröja de strukturfel som är
den viktigaste orsaken till att det ser ut som det gör.
Men lyssna då i stället på företagare, på forskare, på
myndigheter och på andra som har erfarenhet på det
här området och som har kommit till samma slutsats
som vi har gjort.
Läs Konkurrensverkets förslag om ökad tillväxt.
Och glöm att deras åtgärdsprogram råkar stämma
överens med Folkpartiets.
Där föreslår man t.ex. att företagen får fasta och
långsiktiga spelregler. Det är ingen dålig ände att
börja i. Där har vi nämligen ett av strukturfelen.
Fortsätt sedan med Konkurrensverkets syn på vad
som måste göras för att underlätta nyetableringar. Läs
om deras förslag att förenkla skattesystemet och se
över reglerna för dubbelbeskattning och fåmansbolag.
Ta intryck av vad den ansvariga myndigheten för
konkurrensfrågor har för synpunkter på offentliga
monopol. Och, som sagt, om det gör det lättare att ta
till sig förslagen får ni gärna bortse från att de över-
ensstämmer med Folkpartiets.
I rapporten från Småföretagardelegationen, som
redovisades i fredags, kan socialdemokraterna ta del
av ytterligare folkpartisynpunkter. Vi bjuder gärna på
att regeringen hänvisar till sin egen delegation i stället
för till våra motioner. Det viktiga är att regeringen
och riksdagsmajoriteten inser att det måste till för-
ändringar. Och att det finns förslag att tillgå.
Småföretagardelegationen talar t.ex. om att det
måste bli lättare att få F-skattsedel. Man diskuterar
också svårigheten för privata företag att få en just
behandling i samband med offentlig upphandling. I
dag finns det alldeles för mycket godtycke, det är för
lätt att manipulera konkurrensneutraliteten så att t.ex.
kommunala bolag ges otillbörliga fördelar. Det är ett
par av Småföretagardelegationens många konkreta
förslag. Det är nyttig läsning, åtminstone om man inte
har haft tillfälle att ta del av Folkpartiets motion i
samma ämne, för då är det inte några nyheter.
Behövs det ytterligare impulser utifrån kan man
alltid fördjupa sig i de riktlinjer som EU har beslutat
om när det gäller sysselsättningen. Visserligen försök-
te Göran Persson i Luxemburg övertyga de andra
regeringscheferna om den svenska modellens för-
träfflighet, men eftersom sysselsättningen ökar i näs-
tan alla EU-länder utom Sverige så lyckades han av
förklarliga skäl inte särskilt väl med det. I stället blev
resultatet av Luxemburgmötet en helt annan modell
än den som den socialdemokratiska regeringen följer.
I EU-dokumentet talas det nämligen om sänkt skatt på
arbete, förenklade villkor för små och medelstora
företag och om att uppmuntra entreprenörskap. Att
det står ungefär samma sak i Folkpartiets motioner
behöver alltså regeringen inte ta hänsyn till, om det
gör det mer smakfullt att ta steg i den riktningen.
Herr talman! Folkpartiet liberalerna har lämnat ett
förslag till budget för 1998. Den är utformad så att
den skapar förutsättningar för en tillväxt som är både
större och uthålligare än den som blir resultatet av
regeringens politik.
Jag har redovisat huvuddragen i det näringspoli-
tiska inslaget i vårt budgetalternativ i mitt särskilda
yttrande. Där går jag igenom ett antal åtgärder som
skulle innebära ett bättre näringslivsklimat och ge fler
jobb. Vår politik på området är radikalt annorlunda än
den som för närvarande förs av regeringen med hjälp
av Centern. Men resultatet av regeringens politik visar
också att det krävs något helt annorlunda om syssel-
sättningen skall öka så att vi långsiktigt kan få fram de
resurser som behövs till vård, omsorg och utbildning.