Näringsliv

Herr talman! Tidigare i dag har riksdagen faktiskt

ägnat huvuddelen av sin debatt åt arbetslöshetspoliti-

ken, dvs. åt hur vi skall klara försörjningen för dem

som är utan arbete och hur vi skall kunna hjälpa

människor att bli väl rustade att kunna ta arbeten som

finns eller kommer att finnas i framtiden.

På något sätt känns det symtomatiskt att vi först

diskuterar baksidan av en misslyckad ekonomisk

politik och en misslyckad näringspolitik innan vi

diskuterar hur den politik som förmår att skapa det

klimat som gör att riktiga jobb kommer till skall se ut.

I stället för att koncentrera krafterna på att skapa goda

generella betingelser för företagen tar i dag olika

modeller för att minska sysselsättningen överhanden i

den politiska diskussionen. Detta är naturligtvis ut-

omordentligt beklagligt.

Vi har i dag en arbetslöshet som är förskräckande.

Jag tror att vi alla är överens om att arbetslösheten är

det största hotet mot en god fördelningspolitik. Vi

måste komma till rätta med arbetslösheten för att få en

växande ekonomi. Detta är i sin tur nödvändigt för att

vi skall klara framtidens utmaningar när det gäller

finansieringen av skola, vård, omsorg och t.ex. ange-

lägna miljösatsningar.

Det är också viktigt att i det här sammanhanget

diskutera sysselsättning kontra arbetslöshet. Rege-

ringen lade ju för ett par år sedan fram förslag om att

riksdagen skulle ha som målsättning att halvera den

öppna arbetslösheten. Några partier motsatte sig detta

och menade att målsättningen i stället borde vara att

halvera den totala arbetslösheten. De farhågor som vi

då lyfte fram har besannats i så måtto att regeringen

ägnar väldigt mycken tid, kraft och omsorg åt att

föreslå åtgärder som minskar arbetskraften i stället för

att minska arbetslösheten.

Vi ser detta i statistiken, och det är en baksida som

vi i dag har ägnat mycket tid åt att diskutera. Den

stora bristen är dock att vi ägnar för litet tid åt att

diskutera vilket klimat som fordras för att få till stånd

fler nya och växande företag.

När vi diskuterar näringspolitikens utformning vill

jag utgå från den enkla frågan: Hur går det till när nya

arbetstillfällen skapas? Vad är det som gör att nya

jobb kommer till? Mitt enkla svar på den frågan är att

nya jobb kommer till när enskilda människor finner

det vara mödan värt att starta en ny verksamhet eller

att utveckla en befintlig verksamhet.

Om vi ansluter oss till detta svar gäller det att vi

från politiskt håll funderar på hur vi sänker trösklar,

hur vi eliminerar de hinder som i dag står i vägen för

de människor som kanske har en god idé eller en bra

tanke som skulle kunna utvecklas till något nytt eller

växande som ger människor arbete. Det är där som

jag tror att regeringen har sina stora problem.

Svaren på de här frågorna är politiskt obekväma

för socialdemokraterna. De rimmar inte särdeles väl

med de besked som man gav väljarna inför valet

1994, när man lovade att riva upp många av de refor-

mer som den förra regeringen införde i syfte att under-

lätta tillkomsten av nya jobb.

Arbetslösheten är självfallet inte ödesbestämd,

som man ibland framställer det i debatten. Resultatet

är naturligtvis beroende av svenska yrkesarbetares

och företagsledares skicklighet men också av den

politik som förs. En riktig politik ger förutsättningar

för fler jobb. Rätt politik ger ett klimat för kreativitet,

för innovationer och för nya och växande företag.

Det handlar mycket om attityder till företagande.

Det handlar om stabila spelregler. Vi kan självfallet

inte ha skatteregler som missgynnar investeringar i

företag i förhållande till riskfritt sparande.

Vi måste satsa mer på utbildning. Vi kristdemo-

krater föreslår införande av utbildningskonto och

lärlingssystem, som vi tror är verksamma medel för

att öka kunnandet och göra människor bättre anpassa-

de till att ta jobb i den internationella konkurrens som

vi i dag har.

De konstiga regler som t.ex. finns för förtida

momsinbetalningar måste naturligtvis bort. Sparandet

måste i dag gynnas på ett annat sätt, och vi måste -

som flera tidigare talare varit inne på - genomföra en

regelrätt klappjakt på onödiga regler och onödigt

uppgiftslämnande. Dessutom, herr talman, måste den

privata tjänstesektorn öppnas.

Vi har diskuterat detta många gånger och under

lång tid i riksdagen. Regeringen har å sin sida talat

om detta och tillsatt en utredning, som blev färdig i

mars. Jag tänker på Dan Anderssons utredning, vars

slutsatser jag inte delar. Där fanns dock en hel del bra

faktamaterial. Man visar bl.a. att det i Holland,

Frankrike, Finland, Norge, Danmark osv. i dag är en

självklarhet med en nettobeskattning inom den privata

tjänstesektorn, medan det i Sverige inte händer nå-

gonting.

För en tid sedan uttalade statsministern i en inter-

vju i Veckans Affärer att det vore idiotiskt att inte

inse att framtidens arbetstillfällen kommer inom

tjänstesektorn. Men varför vill socialdemokraterna då

inte skapa förutsättningar för att de nya jobben skall

kunna växa fram inom tjänstesektorn?

Mona Sahlin var under sin tid som statsråd oerhört

kritisk till tankar om att öppna tjänstesektorn. Hon har

tydligen ändrat inställning totalt. I dag häcklar hon

friskt dem som med uttryck som pigor vill undvika

debatten om den privata tjänstesektorn. Nu är det för

henne en självklarhet att man också i Sverige skall

kunna till en rimlig kostnad anställa någon i hushållet

en eller annan timme till en överkomlig kostnad.

När skall socialdemokraterna lämna den otidsenli-

ga hållning som de har i Sverige och som inte är den-

samma som den i vår omvärld? Här finns många nya

jobb. Det finns många människor som har ont om tid

men som har pengar. Det finns andra människor som

har gott om tid men väldigt litet pengar. Det borde gå

att sammanföra dem och få en lösning genom nya

jobb inom tjänstesektorn.

I det betänkande som vi nu diskuterar har vi krist-

demokrater valt att inte reservera oss. Det beror på

den budgetprocess riksdagen har. Vi har förlorat i den

första omgången när det gäller storleken på ramen för

utgiftsområde 24. Eftersom vårt förslag är en helhet är

det inte meningsfullt att delta i beslut om fördelningen

inom den ram som majoriteten tyvärr röstat fram.

Jag vill ändå ta ett par minuter av kammarens tid

för att påminna ledamöterna om de förslag som vi

kristdemokrater har lagt fram och som vi är övertyga-

de om hade bidragit till just det klimat som fordras för

att få till stånd ett växande näringsliv och därmed nya

jobb. Många andra förslag ligger inom andra utskotts

beredningsområden: inom skatteutskottets, inom ar-

betsmarknadsutskottets, inom finansutskottets, osv.

Vi har föreslagit att NUTEK skulle få 20 miljoner

kronor ytterligare för s.k. såddfinansiering. Såddfi-

nansiering är ett exempel på en mycket lyckad statlig

insats där inte marknaden förmår att fungera som den

brygga som är nödvändig för att få till stånd etable-

ring av nya produkter. Där har regeringen varit kall-

sinnig till NUTEK:s propåer om mer resurser trots att

NUTEK kan visa på ett fantastiskt record i den delen,

dvs. mycket fina effekter av de medel som det hittills

har disponerat.

Vi har också från kristdemokratiskt håll föreslagit

mer medel för konkurrensforskning eftersom vi tror

att det spelar en väldigt viktig roll för att hålla nere

priser och få marknaden att fungera.

Vi har föreslagit ytterligare medel till teknisk

forskning och utveckling, närmare bestämt 90 miljo-

ner kronor, efter det att vi sett att regeringen förra året

drog ned rejält på det anslaget. Det var en neddrag-

ning med 286,6 miljoner kronor för innevarande år.

Regeringen föreslår nu en besparing, som riksdagen

om en stund sannolikt kommer att beslut om, med

ytterligare 110 miljoner.

Här hade regeringen tänkt sig att återvinna en del

av de resurserna genom att ändra löntagarfondsmed-

lens placering i stiftelserna för att kunna ta dem i

anspråk. Men det har visat sig att det inte har skett i

den utsträckning som regeringen hade tänkt sig då

man förra året skrev att det skulle ske till en huvud-

del, dvs. att besparingen skulle kunna kompenseras

genom stiftelsemedel. Det har visat sig vara fel. Där-

för är vi mycket förvånade och oroade över det för-

slag som regeringen har lagt fram.

Vi har också velat ge mer pengar till STATT och

införa ett nytt anslag inom området för tjänstesektorn,

vilket jag har talat en del om tidigare här i kammaren.

Jag har alltså inget konkret yrkande. Kristdemo-

kraternas hållning framgår av ett särskilt yttrande som

är fogat till betänkandet.