Fru talman! Det tonläge som Sylvia Lindgren har
valt i sitt anförande och i bemötandet av repliker är
något förvånande med tanke på situationen. Sylvia
Lindgren säger att hon inte kan förstå det jämmer och
elände som målas upp. Det har ju sin grund. När vi
pekar på problem och brister så gör vi det i en situa-
tion när vi har en arbetslöshet på omkring 12 %, när
vi under det senaste året har sett hur sysselsättningen
har minskat med 74 000 personer och hur sysselsätt-
ningen har minskat för den 20 månader i följd.
Då blir man litet häpen över det tonläge som väljs
i den här debatten. Jag tycker att det hade varit mer
passande med en något mer ödmjuk hållning när si-
tuationen är som den är.
Det finns mängder av förslag från olika håll. Jag
är övertygad om att en del av dem kommer att bli
regeringsförslag så småningom. Jag är säker på att det
före valet kommer något från regeringen när det gäller
tjänstesektorn t.ex. Men man vågar inte nu tillstå att
någonting kommer.
Sylvia Lindgren säger att teknisk forskning är vik-
tig. Javisst, förra året drog man ned med 286 miljoner
kronor och sade att det huvudsakligen kommer att
kompenseras av de nya stiftelserna. Inte ens hälften
täcktes av de nya stiftelserna. I år drar man in ytterli-
gare 90 miljoner kronor. Detta är inte någon satsning
på teknisk forskning. Detta är ingen satsning på fram-
tiden.