Herr talman! Det är lite trist att ännu en gång behöva upprepa hur förhandlingarna för något år sedan mellan Alliansen, Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet gick till.
Det var Maud Olofsson som sade nej och bröt förhandlingarna. Varför? Jo, hon hade inte mandat att diskutera kärnkraften eftersom ni hade en överenskommelse när ni kom till förhandlingarna. Det fanns inget rent papper att förhandla om.
Jag är den enda här som deltog i dessa förhandlingar, så jag vet exakt vad som hände och sades. Jag har noterat detta noggrant i min dagbok. Det är viktigt att hålla sig till sanningen här.
Helena Lindahl efterlyste det konkreta innehållet i EU:s energipolitik efter 2020 för att nå målet till 2050. Jag efterlyser regeringens hållning i detta. Vad är det för mandat regeringen åker ned till EU med? Vad är utskottets ställning om politiken efter 2020? Det finns inget uttalat efter 2020.
Helena Lindahl sade att det är tillväxthämmande med obligatoriska mål. Men det är det som byggindustrin eftersträvar och vill ha när de diskuterar nollenergihus. Man vill ha betydligt tuffare krav än dem som regeringen har satt upp. De ser det som en konkurrensfördel för att behålla konkurrenskraften gentemot byggindustrin i konkurrerande länder.