Fru talman! Jag tror att varje förhandling måste börja med en ömsesidig respekt där man tror att bägge parter har något att vinna på att det blir en överenskommelse. Det som är fint med Stefan Löfven är att han kommer från en miljö, från fackföreningsrörelsen, där man tycker att man gör mål när man blir överens med sin motpart. Det är fantastiskt fint. Det är inte alltid vi har det så här i kammaren, men så är det i den miljö som en fackföreningsledare arbetar i, och det tror jag är väldigt bra.
Jag tror att det egentligen räcker med att säga att det har visats intresse från bägge parter. Jag tror aldrig att det går att från den här kammaren och via ombud försöka gaffla in vad som är möjligt och vad som inte är möjligt, utan vi ska vara glada om vi ser att våra politiska ledare visar ett intresse och en vilja att komma överens. Vi vet att om det inte finns en stabilitet i villkoren för de stora investeringar som det handlar om, oberoende av om det är förnybar energi, kärnkraft eller något annat, kommer det inte att bli några investeringar - inte ens om det handlar om väldigt energiintensiv industri som vårt land är helt beroende av med tanke på att vi lever så mycket på att förädla våra råvaror skog och malm.
Jag fäste mig vid att Börje Vestlund genom hela sitt anförande använde ordet minoritetsregering. Det är möjligt att man ska påpeka det. Men det var väl någon regering på 60-talet som leddes av Tage Erlander som inte var en minoritetsregering. I övrigt har väl samtliga socialdemokratiska regeringar varit minoritetsregeringar. Om vi ska upprepa det varje gång tror jag att det blir lite trist, inte minst för stenograferna.