Fru talman! Jag respekterar Börje Vestlund högt. Vi känner varandra sedan många år. Jag har lärt känna honom som en hedersman och tycker att vi har trevliga debatter.
Dock vill jag nog säga att en avtalsrörelse med arbetsmarknadens parter inte är en riktigt bra jämförelse med två politiska block och partier som står mot varandra i val. Man kan inte säga nu är det avtalsrörelse, nu sätter vi oss ned och förhandlar om våra bud.
Det handlar först och främst om att identifiera om det finns något intresse från motparten att diskutera. Där har vi den stora skillnaden mot den bild som Börje Vestlund använder. Det är inte så att det här är en avtalsrörelse där man sätter sig ned och lämnar över sina bud, utan det här är en oerhört känslig sak.
Jag tror att det har framgått av den här diskussionen att det inte minst på oppositionssidan finns väldigt olika bud om det här, och man spelar med ganska stora insatser när man rör sig på den här spelplanen. Därför tror jag att man ska vara medveten om att skillnaden mellan detta och en traditionell avtalsrörelse är himmelsvid. Dock är vinsterna väldigt stora om man lyckas komma överens, och det tror jag är en väldigt bra utgångspunkt.
Vi ser den stabilitet som pensionsöverenskommelsen har skapat för vårt lands ekonomiska utveckling och vad det innebär att vi var fem partier bakom överenskommelsen. Kan vi hitta något motsvarande i den för vårt land helt avgörande energifrågan kommer det att gynna vårt lands välfärdsutveckling under mycket lång tid framöver. Det tror jag att alla inblandade ledare har på näthinnan.
Sedan finns det de som vill kasta grus i maskineriet därför att de inte skulle gynnas av en uppgörelse. Dem får vi hantera i särskild ordning.