Fru talman! Nej, Åsa Torstensson, det finns ing-
enting här som undergräver trovärdigheten. Jag skulle
gärna vilja resa med Åsa Torstensson till några av de
här internationella mötena och låta Åsa Torstensson
uppleva det förtroende som finns för svensk miljöpo-
litik och svensk biståndspolitik liksom inte minst för
kopplingen mellan de två frågorna. Det är nästan så
att man ibland blir generad.
Det är klart att detta också innebär stora förvänt-
ningar på att vi ska försöka inta en ledarroll och på-
verka de andra industrialiserade länderna - inte minst
när Sverige nu är ordförandeland i EU - att se till att
EU spelar en progressiv roll i den globala miljöpoliti-
ken. Det är min starka ambition att bidra till detta,
och jag tror att jag so far har lyckats ganska väl.
Vad sedan gäller den svenska klimatpolitiken är
Sverige ett av de industrialiserade länder som har de
lägsta utsläppen av klimatgaser. USA har 20 ton per
invånare och år i koldioxidutsläpp, och Sverige har 6
ton. Vi ligger lite över det europeiska genomsnittet.
Vi har antagit ett mål att 2000 ha samma utsläpp av
koldioxid som 1990. Jag tror att jag nu kan lova att vi
kommer att klara det målet med råge.
Regeringen har nu förklarat att vi ska sätta upp ett
mål att till 2010 minska utsläppen med 2 %. Vi
kommer även 2010 att med marginal klara att tillhöra
de länder som har de lägsta koldioxidutsläppen i den
rika världen. Detta är delvis en följd av en mycket
aktiv politik på klimatområdet. Sverige införde som
första land koldioxidbeskattning 1991. Sverige har
gått före med stöd till, som jag tror, vid det här laget
1 300 olika projekt i lokala investeringsprogram,
varav en stor andel är klimatrelaterade. Jag skulle
kunna räkna upp ett antal ytterligare åtgärder.
Min talartid är nu ute, men jag utgår från att Åsa
Torstensson kommer tillbaka till frågan om EKN, så
att jag kan ta upp den i mitt nästa inlägg.