Fru talman! Jag känner mig nästan benägen att be
om ursäkt för att jag inte nämnde kvinnorna. Vi ska
inte ha en särskild strategi för kvinnorna. Däremot
blir det nu mer och mer så att kvinnornas situation
beaktas i de olika strategier och förslag som vi lägger
fram. Det enkla skälet härtill är att när det gäller de
globala miljöfrågorna, t.ex. vatten i fattiga länder, är
det kvinnorna som blir mest drabbade av den nuva-
rande situationen. Det är i regel de som plågas mest
av att inte ha rent vatten till sina barn. Det är i regel
de som får gå i kanske många timmar för att hitta en
mer eller mindre dyig pöl vatten och släpa hem någon
liter hem till sin hydda eller till sin by.
Detta har inneburit att kvinnornas roll inom de här
politikområdena har förstärkts alltmer. Det gäller
även för de beslut som vi har fattat i Nairobi.
I kemikaliefrågan tar Ulla-Britt Hagström upp
EU:s förslag. Jag nämnde att jag upplever att vi nu
har en mycket stark kemikaliepolitik i vårt land efter
den kemikalieproposition som vi lade fram för inte så
länge sedan. Vi har nu fått ett förslag från EU, och
det finns skillnader mellan det förslaget och det för-
slag som vi har lagt fram, t.ex. när det gäller synen på
bioackumulerbara och persistenta ämnen. Vi ska nu
noga analysera EU:s förslag och ska sedan som ord-
förandeland i EU försöka komma fram till ett bra
ställningstagande för hela EU. Som grund för detta
har vi naturligtvis vårt eget förslag.
Dessutom har vi nu inom UNEP beslutat om en
betydligt skärpt syn på kemikalier. Det lyckosamma
beslutet om persistenta organiska förorenare för-
handlade vi fram för bara någon månad sedan. Vi
följer nu upp det med en ordentlig framryckning när
det gäller kvicksilver, bly i bensin och andra tung-
metaller som t.ex. kadmium.