Fru talman! Också jag skulle vilja tacka ministern
för den engagerande beskrivning som så tydligt fång-
ar in vårt uppdrag att se sambandet mellan fattigdom
och de globala miljöproblemen. Därmed har man
också, som ministern sade, fångat in kärnan i Riokon-
ferensens uppdrag, nämligen de rika ländernas ansvar
för att gå före och sopa rent för egen dörr.
Miljöministern beskriver i det här sammanhanget
EU:s roll och ministerns roll som framgångsrika i vad
gäller att processa fram olika dokument. Att sopa rent
för egen dörr faller dock tillbaka på Sveriges eget
engagemang. När FN:s klimatpanel för en tid sedan
lade fram en mycket alarmerande rapport om föränd-
ringar av jordens klimat sade sig ministern vara ska-
kad. Rapporten och forskarnas slutsatser är alarme-
rande, och man kan väl förvänta sig att ett land som
Sverige ser om sitt eget hus.
Samtidigt kan vi också läsa om att den svenska
exportkreditnämnden bidrar till att de svenska garan-
tierna i förhållande till landets storlek medverkar mer
till växthuseffekten än något annat lands garantier. De
svenska garantierna avser stora energiintensiva pro-
jekt som bygger fast mottagarländerna i fossilberoen-
de. Detta sker samtidigt som miljöministern så noga
betonar vikten av det globala och internationella
agerandet utan att, som jag tycker, samtidigt sopa rent
för egen dörr. Det vore intressant om ministern fak-
tiskt ville ta tag i det som vi har möjlighet att råda
över på hemmaplan.
Ministern har utlovat en klimatproposition, men
den har skjutits på framtiden. Utan en egen klimat-
strategi blir det svårare för Sverige att i internatio-
nella sammanhang hävda en egen tuff roll. Jag vill
konkret fråga ministern: Undergräver det inte trovär-
digheten att Sverige säger en sak i internationella
sammanhang och på hemmaplan agerar på annat sätt?