Fru talman! I det här betänkandet har Miljöpartiet tre reservationer. Vi står naturligtvis bakom samtliga våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall enbart till reservation 1 och 2.
I mitt anförande tänkte jag lyfta frågan om ett bortglömt och kanske bortgömt folkhälsoproblem, nämligen beroende av narkotikaklassade läkemedel.
Att bruket av beroendeframkallande medel kan påverka hälsan i negativ mening och att det därför bör omfattas av förebyggande strategier inom folkhälsoarbetet är de flesta överens om i dag. Det gäller i första hand tobak, alkohol och illegala droger.
Men såväl internationell som nationell forskning har övertygande kunnat visa att även användning av narkotikaklassade läkemedel kan förstärka redan existerande ohälsa samt skapa ett beroende.
Narkotikaklassade läkemedel är alltid receptbelagda och förskrivs av läkare, främst till personer som lider av vanligt förekommande sjukdomar och problem. Främst handlar det om besvär i rörelseorganen och psykiska besvär. Läkemedel är mycket vanliga i behandlingen av de här sjukdomarna, både inom psykiatrin och inom öppenvården.
Läkemedelsberoende är en mycket allvarlig biverkning av narkotikaklassade läkemedel, som kan leda till att patienten tvingas fortsätta att ta sitt läkemedel, trots att det inte längre har någon effekt och trots att den ursprungliga orsaken till att det sattes in inte finns kvar.
Fru talman! Hur stort är då problemet med beroende av narkotikaklassade läkemedel? Ja, i en rapport 2006 från Folkhälsoinstitutet beräknades det att ca 250 000 människor kan vara beroende av eller fysiologiskt tillvanda till smärtstillande medel, sömnmedel, lugnande medel och andra narkotikaklassade läkemedel.
Av de här 250 000 personerna, alltså en kvarts miljon människor, återfinns ungefär 118 000 i arbetsför ålder. Ca 126 000 är 65 år och äldre, och ungefär 600 personer är mellan 15 och 19 år.
Det betonas också i den här rapporten att de här 250 000 personerna, som är beroende av narkotikaklassade läkemedel, inte inkluderar den så kallade missbrukarpopulationen, det vill säga de som använder narkotikaklassade läkemedel, ofta i kombination med alkohol och andra droger, i berusningssyfte. De är alltså inte inräknade i den här gruppen på 250 000.
Läkemedelsberoende är ett mycket allvarligt problem både för den som drabbas och för samhället. Det är ett folkhälsoproblem som skär rakt igenom hela samhället, där alla samhällsklasser och yrkeskategorier finns representerade.
Vem har då ansvaret för frågan om läkemedelsberoende? Ja, som det ser ut i dag finns det ingen ansvarig. Ingen myndighet har fått ansvar för att hantera frågan om läkemedelsberoende. Därför har vi i Miljöpartiet vid ett flertal tillfällen föreslagit att Statens folkhälsoinstitut, som i dag har ansvaret för uppföljningen av folkhälsoproblem orsakade av beroende av alkohol, tobak, narkotika, spel och dopning, även skulle få ett ansvar när det gäller beroende av narkotikaklassade läkemedel.
Men man kan konstatera att det under den gångna mandatperioden inte har hänt någonting i den här frågan. Den moderatledda regeringen har inte tagit ansvar för att hantera den här frågan.
Tydligast visade sig detta i den senast beslutade folkhälsopropositionen,
En förnyad folkhälsopolitik
, som vi antog här i riksdagen den 5 juni 2008. Där nämndes inte ett ord om beroende av narkotikaklassade läkemedel. Miljöpartiet anser att detta faktum är både anmärkningsvärt och beklagligt.
Avslutningsvis, fru talman, kan man inte låta bli att fundera över varför regeringen inte bryr sig om att en kvarts miljon svenskar är beroende av narkotikaklassade läkemedel. Kan orsaken vara att det samhällsekonomiska, folkhälsopolitiska och medicinska problem som läkemedelsberoende utgör till största delen är orsakat av sjukvården själv, främst genom att de förskrivande läkarna inte följer de gällande riktlinjer och behandlingsrekommendationer som finns för narkotikaklassade läkemedel? Det handlar då främst om felaktig och onödig förskrivning och allra mest om utebliven uppföljning av förskrivningen av narkotikaklassade läkemedel.
Är det detta som är orsaken? Eller finns det någon annan orsak eller förklaring till det här? I så fall hoppas jag att vi får ett svar under debatten i dag från någon av de borgerliga företrädarna.