Fru talman! Det gör jag gärna.
Om en läkemedelsförsäljare kan erbjuda ett läkemedel som enligt ordination tas dagligen resten av livet handlar det om ett läkemedel som kan inbringa väldigt stora inkomster. I en sådan situation finns det naturligtvis krafter från läkemedelsindustrin som tycker att det är en bra behandlingsform som man gärna vill införa.
Många andra länder har väldigt stora substitutionsprogram. Jag nämnde Storbritannien men det finns många andra länder. Om de personerna företräder missbrukaren är det inte säkert att man alltid företräder människovärdet och den bästa formen av behandling.
Som jag sade tror jag inte att man som ett förstahandsalternativ ska erbjuda opiater, vilket Subutex och Metadon är, till opiatmissbrukare. Om man får dessa läkemedel för resten av livet blir det, som jag har fått det beskrivet, kanske inte ett sådant liv som vi vill att andra människor, eller vi själva, ska leva.
Det finns en öppen frågeställning som jag skulle vilja rikta till Elina. Historiskt är det vänsterpartierna - det gamla och det nya - som har varit de toleranta när det gäller narkotikabruk. Inte förrän på slutet av 70-talet vände Vänsterpartiet och blev ett restriktivt parti. Nu ser vi att man återigen vill gå på den linjen att man tillåter innehav för personligt bruk. Jag ser det som ett steg in på det sluttande planet att vi accepterar narkotikabruk. Det är en väldigt farlig väg att gå. Vad tycker du? Ska vi tillåta innehav av narkotika för personligt bruk?