Fru talman! Birgitta Wistrand har frågat mig vad
jag avser att göra för att säkerställa Sveriges kompe-
tensutveckling.
Interpellationen ställs mot bakgrund av rapporten
Studenten i Trygghetssverige som Stockholms stu-
dentkår m.fl. studentkårer har sammanställt och pre-
senterade i december 1997. Rapporten påstår att stu-
denternas s.k. sociala trygghet är osäker och svår att
överblicka. Detta medför, menar Birgitta Wistrand i
sin interpellation, att Sveriges kompetensutveckling
försvåras genom att studenter avstår från studier,
lämnar studierna eller inte presterar sitt bästa.
Inga uppgifter tyder emellertid på att studerande
ungdomar avstår från studier på grund av att den
sociala tryggheten upplevs som osäker. Tvärtom ökar
ungdomars efterfrågan av högre utbildning, och allt-
fler ungdomar studerar längre tid vid högskolan. Det
finns inte heller några uppgifter som skulle stödja
antagandet att studenterna inte skulle prestera sitt
bästa på grund av en osäker social situation. Det är
förvånande att ett sådant påstående framförs.
Låt mig konstatera att högskolan byggs ut. Under
perioden 1997-2000 tillförs den svenska högskolan
60 000 nya permanenta platser. Samtidigt ökar efter-
frågan på högskoleutbildning kraftigt. I den samlade
antagningen till högskolan hösten 1997, som svarar
för omkring hälften av all antagning, sökte 139 000
personer. Det är en ökning med 13 % jämfört med
hösten 1996. Av dessa antogs 47 000 studenter.
Högskoleutbildningen är öppen för alla oavsett ål-
der eller tidigare bakgrund förutsatt att den sökande
uppfyller behörighetskraven enligt högskoleförord-
ningen. En grundläggande förutsättning är att den
svenska högskolan är och skall förbli avgiftsfri, vilket
självfallet är en stor fördel för studenterna. Sverige
har vidare ett generöst studiestödssystem. Det syste-
met gör det möjligt att satsa på en utbildning även om
den inte garanterat leder till ett jobb med en hög in-
komst.
Studenternas engagemang och inflytande över den
egna utbildningen och över högskolan är viktig. I
riksdagens beslut i anledning av regeringens proposi-
tion om högskolans ledning (prop. 1996/97:141)
ökades antalet studentrepresentanter i högskolestyrel-
serna från två till tre, och det ser jag som positivt. Det
är vidare angeläget att studenternas inflytande även på
andra nivåer i högskolan stärks. Det gäller såväl stu-
denternas inflytande i beslutande och beredande or-
gan som de enskilda studenternas inflytande i övrigt
när det gäller undervisningens uppläggning och ge-
nomförande. Särskilt viktigt är att studenterna engage-
rar sig i kvalitetsarbetet på alla nivåer inom högsko-
lan. Jag har därför i december 1997 tillsatt en arbets-
grupp med uppgift att ge förslag om hur studenternas
inflytande i högskolan skall stärkas. Arbetsgruppen
skall redovisa sitt uppdrag senast den 25 maj, och det
skall sedan sändas ut på bred remiss.
En effektiv studentvård är av stor betydelse för
framgång i studierna. Det är högskolorna som numera
har ansvaret för studenthälsovården. För att det inte
skall råda något tvivel om ansvarsförhållandena har
regeringen skrivit in detta i högskoleförordningen.
Det är viktigt att högskolorna avsätter resurser för
studenthälsovården i tillräcklig omfattning.
Bra boende och en god studiesocial miljö är vikti-
ga förutsättningar för framgångsrika studier. Det är
kommunernas ansvar att se till att det finns tillgång
till bra bostäder för dem som flyttar till studieorten.
Med anledning av den snabba utbyggnaden av de
mindre och medelstora högskolorna anvisade riksda-
gen 1997, på regeringens förslag, medel för ett tillfäl-
ligt investeringsbidrag för byggande av studentbostä-
der. Investeringsstöd om totalt 300 miljoner skall
kunna utgå under perioden 1997-1999.
Den särskilda utredare som regeringen tillkallade
sommaren 1997 med uppgift att se över arbetsskade-
försäkringen har till uppgift att även se över arbets-
skadeskyddet för studenter. Uppdraget skall vara
avslutat den 30 januari 1998, alltså om bara några
dagar.
Rapporten från studentkårerna tar upp förhållan-
den i det sociala skyddsnätet, såsom tandvård, ersätt-
ning för medicin och läkarvård, där studenternas
situation inte skiljer sig på något sätt från övriga
medborgares. Det är heller inte rimligt att just för
studenter skapa särskilda regler.
Jag kan slutligen nämna att Högskoleverket just
under denna tid slutför en rapport om studenterna,
deras bakgrund, val av utbildning, studier och sociala
förhållanden under utbildningstiden. I rapporten
kommer det även att göras vissa internationella jämfö-
relser.
Sammanfattningsvis finns det alltså ingen grund
för Birgitta Wistrands farhågor att ungdomar avstår
från eller avbryter sina högskolestudier på grund av
att den sociala tryggheten upplevs som osäker.