Fru talman! För det första: Hörde jag rätt? Jag sa-
de aldrig att studenterna inte gör sitt bästa. Det tror
jag verkligen att de gör, och jag vill att de skall kunna
göra ännu bättre. Det är därför vi diskuterar de här
frågorna.
Ett skäl till att studenterna i dag är mer oroade än
de kanske var när vi två gick på högskolan är att
framtiden inte är lika ljus och möjligheterna att få
jobb inte lika bra. Det är mycket svårare att se lång-
siktigt. Därför borde vi som sitter här i riksdagen och
regeringen se till att man så bra som möjligt kan se
framåt och att det åtminstone finns långsiktiga spel-
regler. I mitt parti, Moderaterna, har vi visat att vi vill
göra om hela studiefinansieringen så att det blir ett
säkert system som studenterna kan lita på.
Jag skulle vilja föreslå en sak nu när vi talar om
studenternas möjligheter, säkerhet och trygghet. Det
gäller också deras möjligheter att vara en del av sam-
hället, och inte bara av universiteten. I dag tvingas
studenter att ta emot socialhjälp under sommaren om
de inte kan få jobb. Jag undrar varför man inte i stället
- nu när arbetslösheten är som den är - kan låta det
misstag som det är att man inte lyckats minska arbets-
lösheten leda till att man inför treterminssystem i
Sverige. I stället för att studenterna som nu skall be-
höva gå och ta emot socialhjälp och inte kunna stude-
ra under sommaren skulle de kunna bli snabbare klara
med sin examen och slippa ta emot socialhjälp. På det
sättet skulle alla tjäna på något som inte är bra i dag.
Jag tycker som sagt inte att vi behöver tala om
studiemedelssystemet här i dag. Vi är på det klara
med var vi står.
Jag vill också lyfta fram en annan viktig fråga,
nämligen hela bostadssituationen. Det sägs här nu att
det skall bli ett särskilt investeringsbidrag. Men också
här handlar det ju om planering, och att det t.ex. i
Stockholm i dag finns 70 000 studenter och 6 000
studentbostäder. Det är likadant över hela landet. De
här 300 miljonerna - hur många bostäder skall det
bli?
Jag vill fråga en gång till om studenternas roll i
samhället. Visst är studenterna en del också av sam-
hället? Inte skall väl osäkerheten vara större just där-
för att man är student? Skall det inte vara så att man
känner sig uppskattad som student just därför att man
har de här svårigheterna? Vi skall uppmuntra unga
människor att studera.
Men vi har också fått en helt ny grupp, dvs. de
som är över 34 år och som blir alltfler. De är en helt
annan grupp, med en helt annan typ av liv. Då kom-
mer frågor upp som t.ex. föräldraförsäkring och studi-
ernas organisation. Jag tror - och det kan vi hoppas
av den aviserade utredningen - att den stelbenta or-
ganisationen av studierna måste försvinna så att man
antingen kan studera oerhört snabbt om man vill eller
i den takt som man själv väljer. Det går inte i dag.
Därför tror jag att hela sättet att se på studenter måste
förändras. Vi har ungdomsstudenter och vi har äldre
studenter. De har helt olika framtidsuppfattning och
helt olika perspektiv. Därför är det viktigt att se de
här två grupperna sida vid sida.
Till sist vill jag ta upp försäkringsfrågorna. Kom-
mer arbetsskadeförsäkringen att lyfta fram de totala
försäkringsfrågorna för studenterna? Många studenter
tror att de är försäkrade, men de är inte det. De kom-
mer från skolan och tror att precis som man var för-
säkrad där är man det också på högskolan. Kommer
de här försäkringsfrågorna att tas upp?