Fru talman! Utredningen kommer inom kort. Då
får vi se vad den har för förslag och synpunkter.
Beträffande studenternas försäkringsskydd är det
visst inte dåligt. Det ingår till stora delar i det allmän-
na försäkringsskyddet. Eftersom studenterna numera
är skrivna på den ort där de studerar omfattas de ock-
så automatiskt av de kommunala olika sociala offent-
liga åtgärderna. Det är klart att också studenterna kan
behöva vägledning här. Det är också en sak för stu-
dentkårerna att hjälpa till med detta och tala om vad
som gäller. Vi får se på detta.
Jag håller fullständigt med om att det är en viktig
uppgift för oss att uppmuntra alla, både yngre och
äldre, att studera. Det är det vi gör! Det är därför så
många nu söker sig till högskolan, och det är också
därför som vi bygger ut högskolan.
Om framtiden är mindre ljus nu än när vi studera-
de - för min del är det nu åtskilliga år sedan - kan
man förvisso alltid diskutera. Det beror nog litet
grand på perspektivet. Men under alla omständigheter
är det så att den som satsar på en högre utbildning får
en större möjlighet i livet. Det handlar inte bara om
ekonomiska utbud, utan också om mycket annat som
gör att man på många sätt står bättre rustad i livet. Det
tror jag att de allra flesta studerande vet. Mitt intryck
från många samtal med studenter runt om i landet,
från alla möjliga olika åsiktskvarter osv. är att ung-
domar ofta ser ganska ljust på framtiden. Det är inte
alls den här deppiga dysterkviststämningen som man
kan ta del av om man läser framför allt Stock-
holmstidningar eller möjligen någon gång ser på TV.
Det är i stället en entusiastisk inställning till möjlighe-
terna i framtiden. Man ser också att utbildningen ger
möjligheter, och att nya utbildningar växer fram.
Jag är alltså inte särskilt pessimistisk på den
punkten, och jag tror inte att ungdomarna är det hel-
ler. Sedan kan det förstås vara kinkigt, de kan klaga -
och ibland med rätta - på vissa saker som behöver
rättas till. Det är självklart, och det är studenternas
och studentkårernas uppgift att göra detta.
Det är också viktigt att man ser till de äldres möj-
ligheter. Det har varit en tradition i svensk utbild-
ningspolitik, inte minst den som jag representerar, att
man skall öka möjligheterna för de äldre att studera.
Detta sker nu också - genom kunskapslyftet natur-
ligtvis, men också på högskolan. Det är viktig att man
där också ger möjligheter till större flexibilitet. Möj-
ligheter finns - det är inte så att all högre utbildning
är skuren i ett stycke och att alla måste följa den på ett
visst sätt. Om vi tar Stockholms universitet som ett
närliggande exempel är det en mycket stor andel av
den totala studerandepopulationen som just är del-
tidsstuderande och kombinerar förvärvsarbete med
studier på universitet.
Distansutbildning är en av framtidens möjligheter.
Där finns också det som den moderna tekniken ger.
Just för att främja detta tillsatte regeringen och jag,
som en av mina första åtgärder, Distansutbildnings-
kommittén. Det görs alltså mycket, och det tror jag att
de flesta märker. Det märks inte minst på de nya hög-
skolorna som nu tar steg framåt.
Hur det än är går det inte att komma runt att det
finns vissa fundamentala frågor här som är avgörande
och som riksdagen beslutar om. Dit hör studiefinansi-
eringen. Det är bara att konstatera att det förslag som
Moderaterna har lagt fram och dragit upp principerna
för här i riksdagen innebär mindre trygghet för stu-
denterna, bl.a. genom att man tar bort den subvention
som för närvarande ligger i studielånet. På den punk-
ten är det så. Det är alldeles uppenbart för mig, och
för de allra flesta tror jag, att om man inför ett system
där studenterna dessutom skall betala avgifter för den
högre utbildningen i strid med gammal svensk tradi-
tion kommer studenternas trygghet att försämras av-
sevärt. Det kommer vi aldrig att godta.