Fru talman! Tack för svaret, utbildningsministern.
Jag skall börja med ministerns sista ord om att det var
förvånansvärt att jag ställde de här frågorna och gjor-
de dessa påståenden. Det är självfallet inte mina per-
sonliga farhågor som jag givit uttryck för i interpella-
tionen, utan det är många samtal med studenter och
andra, liksom rapporten som jag debatterat vid flera
tillfällen, som ligger bakom. Något som är intressant
och som oroar mig litet är att studenterna har en så
annorlunda verklighetsuppfattning om i vilken miljö
de studerar jämfört med den bild som utbildningsmi-
nistern målar upp. På många punkter håller jag med
dem om att studiemiljön inte är bra och att vi måste
göra någonting åt den. Den är som sagt avgörande för
vår kompetens och framtid.
Vem kan koncentrera sig på en tenta om man inte i
november har fått reda på om man har fått några
pengar från CSN, eftersom de inte haft tid att svara. I
stället har man tvingats leva på lånade pengar från
dag till dag. Och vem vågar skaffa sig barn när man
skall börja sina doktorsstudier och vet att man bara
har tid att skaffa ett barn?
Jag har naturligtvis också personliga erfarenheter.
Min man och jag har tillsammans sju barn, och den
sista har just nu tagit examen. De har studerat på
högskolor runt om i Sverige och världen. Vi har en
del personliga erfarenheter av just det som jag tycker
är det genomgående temat i rapporten, nämligen utan-
förskapet. Studenterna vill inte, som ministern sade
här, ha särskilda regler. De vill finnas med i samhället
precis som alla andra medborgare och stå med i de
lagar och regler som gäller. I arbetsmiljölagen lik-
ställs faktiskt studenter med arbetstagare. Däremot
har de ingen lagstadgad rätt att delta i skyddskommit-
téers arbete. På detta sätt skulle jag kunna gå igenom
en lång tabell över situationer där studenter inte finns
med, men det skall jag inte göra. Jag tycker kanske att
utbildningsminister Tham tar litet lätt på dessa frågor.
Visst har högskolan vuxit dramatiskt. Det åter-
kommer jag till om en stund. Carl Tham vet säkert om
att det nyligen inträffat ett trendbrott, så att antalet
nyintagna studenter minskar. Bland dem som minskar
i antal är de under 22 år, medan de som ökar sin andel
är över 34 år. Det är nya siffror från Högskoleverket.
På Högskoleverket anser man att det är det nya sys-
temet med kvotgrupper som har gjort att de unga inte
kommer in. Det är en fråga som skulle vara värd en
egen interpellation, men det får bli vid ett senare
tillfälle.
Men antalet studenter har ökat under de senaste
åren, och det är ju bra. Men det räcker inte bara med
kvantitet, utan det behövs också kvalitet. Därför är det
viktigt att studenterna kan tas emot på ett bra sätt. På
många högskolor säger man att man inte har planerat
för dessa studenter. Även Högskoleverket ger vid
handen att många studenter faktiskt drar sig tillbaka
därför att de ser att det inte finns plats för dem. Det
kan handla om enkla saker som att det inte finns några
platser på bibliotek. Det finns över huvud taget inte
utrymme för dem. Jag tror att kvaliteten är oerhört
viktig. En utökning måste följas av insatser på uni-
versiteten så att studenterna känner att de är välkom-
na.