Fru talman! Inledningsvis vill jag yrka bifall till reservation 29 under punkt 20.
Fru talman! Under coronapandemin har väldigt många - både personer med funktionsvariationer och alla andra - tvingats till ofrivillig isolering med ökad ångest och försämrad hälsa som följd. Vi vet att social samvaro och fysisk aktivitet är några av de absolut viktigaste faktorerna för god hälsa. Det är just de saker som nu är satta på paus.
Personer med funktionsvariation i allmänhet och personer med synnedsättning liksom personer med hörselnedsättning eller dövblindhet i synnerhet hör kanske till de allra mest utsatta i dessa situationer. De personerna har betydligt sämre möjlighet att använda sig av alla olika digitala kanaler som så många av oss varit tvungna att ta in som en del i vår vardag för att hålla kontakt med omvärlden. Det gäller oavsett det är riksdagsmöten eller sociala möten. Många möjligheter till idrottande och fysisk aktivitet, arbete i dagliga verksamheter, mötesplatser och habiliteringsverksamheter med mera ligger nere.
Människor, fru talman, med alla upptänkliga former av funktionsvariationer och kanske särskilt blinda och gravt synskadade är ofta beroende av att närstående kan komma på besök och hjälpa till med praktiska saker eller av en kommunal eller annan ledsagare för att kunna gå och handla, besöka vården, motionera och ta sig till fritidsaktiviteter med mera. I många fall har pandemin helt berövat den enskilde det stödet. För den som ändå träffar närstående eller kommunal personal har det inneburit uppenbara hälsorisker och i många fall allvarlig sjukdom.
Vi vet sedan tidigare att rätten till ledsagning, kontaktperson, personligt ombud, synstöd och psykisk och fysisk tillgänglighet behöver förtydligas genom stärkt lagstiftning. Det har inte skett. Just nu har coronakrisen inte bara bekräftat utan i högsta grad också förstärkt behovet av insatser på dessa områden. Här är regeringen svaret skyldig.
Fru talman! LSS med alla dess insatser och inte minst den personliga assistansen är helt grundläggande frihetsfrågor för tusentals människor i vårt samhälle. Det är också grundläggande frihetsfrågor i Liberalernas parti-dna. För oss har det alltid varit viktigt att öka friheten mest för dem som har den allra minst.
I januari 2019 kom den så kallade LSS-utredningen Översyn av insatser enligt LSS och assistansersättninge n , som den så vackert heter. Det är en utredning som redan före färdigställandet mötte massiv kritik, inte minst från oss liberaler. Efter över ett år i byrålådan valde regeringen att mot vår allvarliga inrådan trots allt lämna ut den på remiss. Nu är remisstiden slut, och svaren visar att vi liberaler hade rätt från början. Det vi sa var sant. Utredningen håller inte och borde ha förpassats till arkivet redan 2019.
Fru talman! Ord som rättsosäkerhet, avsaknad av barnperspektiv och en svällande statlig byråkrati kan vara en beskrivning av läget inom LSS just nu. Men det träder också fram när man läser remissvaren på LSS-utredningens förslag om de skulle bli verklighet, enligt många tunga remissinstanser. Funktionsrättsrörelsens och branschens hårda kritik var väntad och helt befogad.
Kritiken från regeringens egna myndigheter är mer oväntad men lika hård och lika svidande. En genomgång av flera tunga myndigheters remissvar leder oss fram till slutsatsen att LSS-utredningen aldrig skulle ha gått ut på remiss. Den massiva kritik på centrala områden som riktas mot utredningen undergräver självklart tilltron, och slutsatsen kan bara bli att den ska förpassas till arkivet. Den kan inte användas i det fortsatta arbetet för att återupprätta LSS och den personliga assistansen, något som vi liberaler krävt från början. Det är dags att säga det igen: Nej, gör om och gör rätt!
Fru talman! Debatten om fusk inom assistansområdet är aktuell, och kriminaliteten måste självklart stävjas och tas bort. Men även inom detta område sågas utredningens förslag. Ekobrottsmyndigheten konstaterar helt frankt att förslagen i utredningen inte är tillräckliga för att nå en långsiktigt hållbar utveckling av insatsen personlig assistans.
Vi liberaler kräver att regeringen tar de LSS-berättigade på allvar och sätter behovet i första rummet. Försäkringskassan måste reformeras, IVO:s roll måste stärkas och en stark, självständig LSS-inspektion måste snabbt inrättas.
Avslutningsvis, fru talman: Att vi fick löften i januariavtalet om att återupprätta rätten till personlig assistans var ett avgörande villkor för att Liberalerna skulle kunna gå med på detta avtal. Några små men viktiga steg har redan tagits, och arbete pågår med några fler. Men det tar tid att bygga upp det som rivits ned under lång tid, och vi liberaler är inte nöjda. Vi kräver mer än vad vi har kommit överens om i januariavtalet. Regeringen och alla partier - alla partier - är svaret skyldiga, vilket blir tydligt när man läser dagens betänkande. Det är dags att gå från ord till handling.