Fru talman! Tack, Mikael Dahlqvist, för svaren! Jag är försiktigt positiv till det jag hör. Jag hoppas verkligen att ni respekterar riksdagens önskan, vilja och beslut.
Du nämnde förut att tidigare regeringar inte heller har gjort vad de skulle göra. Ni har nu haft väldigt lång tid på er att göra det ni ska göra. Man kan inte hur länge som helst säga att det var någon annans fel. Ni bär ansvaret. Det finns två saker som är superviktiga - faktiskt grundläggande - för att vi på riktigt ska säkra LSS. Det absolut viktigaste är att justera lagen efter alla de domar som har kommit ända sedan 2009. Vi är alla väl medvetna om detta. Problemet med LSS-utredningen var att detta aldrig var ambitionen med den.
Ni har nu möjlighet att innan mandatperioden är slut se till att göra det som krävs för att vi ska komma framåt i frågan på riktigt. Man kan visst plocka saker här och där. Det är bra, även om det går sakta. Men det är inte vad som krävs för att vi ska kunna göra den riktigt stora förändringen, som ju är helt avgörande för att rädda den personliga assistansen. Detta är en helig rättighetslagstiftning. Vi får inte förlora den. Det är ni som har ansvaret.
Kommer ni att ta chansen nu? Det är vad jag undrar. Tar ni den? Gör ni det?