Fru talman! Bengt Eliasson talar sig varm för och ger tydligt stöd till personer med syn- och hörselnedsättningar. Det är såklart behjärtansvärt och bra, men faktum är att Bengt Eliasson har valt att ställa sig bakom regeringens budget.
När jag lyssnar på Eliasson får jag nästan känslan av att han är lyckligt ovetande om den rådande situationen för döva, dövblinda och för den delen även personer med nedsatt hörsel. Man kan i regeringens budget för 2020 läsa att det statsbidrag som ska öka möjligheterna till tolktjänst i arbetslivet upphör. Således har Eliasson ställt sig bakom ett beslut som innebär att man försvårar för den grupp människor som han i sitt anförande lyfter fram som specifikt viktig. Det blir lite märkligt.
Tycker inte Bengt Eliasson att statsbidrag för att öka möjligheten till tolktjänst i arbetslivet är bra, eller varför finns den här skillnaden mellan anförandet och det faktiska agerandet?