Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till följande reservationer: reservation 1 om skatte- och avgiftskontroll, reservation 2 om F-skattsedel, reservation 3 om skatteflyktslagen och reservation 5 om betalning och avgift till trossamfund.
Fru talman! Betänkandet behandlar frågor som rör legitimiteten för vårt svenska skattesystem och vilka åtgärder som krävs för att upprätthålla den legitimitet som gör att människor känner att det är rätt att betala skatt enligt de beslut som riksdagen har fattat.
Utgångspunkten ska alltid vara att skattebetalarna vill göra rätt för sig. Det viktiga är att upprätthålla förtroendet för skatter och Skatteverkets uppgift att verka för staten så att människor betalar den skatt de ska betala. Det kan ske genom att skatterna upplevs som rättvisa, förutsägbara och rimliga - med uppgift att finansiera vår gemensamma välfärd och utjämna ekonomiska skillnader människor emellan.
Vi kan nu se, ett och ett halvt år efter regeringsskiftet, hur den borgerliga regeringen har hanterat detta uppdrag. Med de förändringar som nu har genomförts har vi fått ett mer orättvist och krångligt skattesystem. Om detta har vi debatterat mycket. Jag tänker därför inte upprätthålla mig vid den typen av frågor just nu utan ska övergå mer till det som betänkandet handlar om, alltså frågan om vad som görs för att se till att vi kan komma till rätta med skattefusk och skatteundandragande.
Här kan vi nu notera att regeringen och den borgerliga majoriteten är oerhört passiva. Man har inte startat särskilt många aktiviteter för att förhindra skattefusk och skatteundandragande. Man har delvis fullföljt det som den socialdemokratiska regeringen hade lagt fram förslag på, och också delvis genomförde, men på grund av regeringsskiftet inte hade möjlighet att genomföra. Det fanns ett program på sex punkter som den socialdemokratiska regeringen presenterade och som riksdagen ställde sig bakom.
Det var bland annat att Skatteverket skulle tillföras nya resurser - 420 personer - för att öka kontrollen och stoppa skattefusket. Det var också för att öka insatserna när det gäller transaktioner utomlands, som en del sysslar med. Det innebär undandragande av skatt i Sverige. Vi tog upp frågan om kassaregister. Jag ser i betänkandet att de borgerliga i princip ställer sig bakom den frågan, men de vill inte gå lika långt som vi socialdemokrater ville. Den socialdemokratiska regeringen tog upp frågan om vad som ska göras för att komma till rätta med fusket inom byggbranschen. Här har regeringen inte vidtagit några åtgärder heller. Det är branschen själv som har presenterat förslag på hur man ska komma till rätta med fusket inom branschen. Det är oerhört positivt. Vad händer? Det vet vi inte. Kampen mot svartarbetet fanns också med i den tidigare socialdemokratiska regeringens program mot skattefusk. Nu genomförs i princip det program som den tidigare socialdemokratiska regeringen lade fram förslag på.
Jag kan fortsätta att räkna upp ett antal punkter.
Vad händer nu? Vad gör den nya borgerliga regeringen när det gäller skattefusket? Det intressanta är när vi granskar vad som har skett och vad som står i betänkandet; det är få initiativ. Det är egentligen ingenting - trots att det har kommit rapporter. Skatteverket presenterade i höstas en omfattande redovisning om att skatteundandragandet - skattefelet - ligger på 133 miljarder. Skatteverket redovisade också stora bekymmer med vad som händer inom stora bolag och bolagskoncerner när de försöker att undandra skatt med hjälp av fiktiv bokföring mellan utländska dotterbolag och svenska dotterbolag. Verket oroade sig för att den särskilda generalklausulen mot detta inte skulle vara tillräckligt skarp. Det framkom när Skatteverket redovisade problemet för skatteutskottet i höstas.
Trots detta gjorde regeringen ingenting. Vi uppmärksammade frågan i skatteutskottet den 13 november i höstas. Vi föreslog att finansministern skulle komma till skatteutskottet och där redovisa vad regeringen gör mot skattefusk och vilka åtgärder som regeringen förbereder för att komma till rätta med skattefusket. Två och en halv månad senare behagade finansministern komma till utskottet, och han redovisade då vad han hade för avsikt att göra. Det var ganska tomt. Det var inga initiativ - trots att det däremellan hade hänt ytterligare saker, bland annat precis det som Skatteverket befarade i höstas, nämligen att Regeringsrätten skulle ge bolagen rätt eftersom lagstiftningen är för tandlös. Nu säger Skatteverkets analyschef att det, om inga åtgärder vidtas, kan handla om ett undandragande på i storleksordningen 60 miljarder kronor om året. Det är oerhörda belopp, och regeringen är passiv.
Skatteverkets chef redovisade den 26 februari att vi nu har ett annat stort problem. Det är svenskar som gömmer undan pengar i skatteparadis, motsvarande 46 miljarder kronor per år. Det finns ännu inga besked från regeringen. Vad gör regeringen, och vad gör den borgerliga majoriteten åt skattefusket?
Tyvärr har vi hittills inte fått några konkreta besked. Jag kan nu notera att Skatteverkets chef i samma artikel beskriver att det här är en allvarlig utveckling. Skatteverket måste upprätthålla en hög kompetens för att kunna matcha dels skattefusket i skatteparadis, dels skattefusket som pågår i övrigt i samhället, inte minst när det gäller de stora bolagen. Verket måste ha tillräckliga resurser för att upprätthålla denna kompetens. Jag tror att det är en ödesfråga. Vi måste tillse att det svenska Skatteverket har tillräckliga resurser och kompetens. Det är en naturligtvis fråga om en kombination av detta, så att det går att komma till rätta med skattefusket genom olika former av komplicerade transaktioner. Nu vädjar Skatteverkets chef åter till regeringen, och ytterst också till den borgerliga majoriteten i riksdagen, att se till att ge verket de ekonomiska resurser som krävs för detta.
Vad har ni för svar att ge? Blir det ökade resurser så att vi kan ha ett skatteverk som verkligen kan ta upp kampen mot skattefuskare och mot folk som sysslar med att placera pengar i Liechtenstein och på andra ställen?
Det är också att notera följande om den svenska regeringen - tyvärr. För någon vecka sedan när frågan om Liechtenstein ska få bli medlem i Schengenunionen var uppe i EU:s ministerråd, om passfrihet, hade det räckt om ett land, till exempel Sverige, hade ställt krav på landet. Det hade räckt om ett land, till exempel Sverige, mot bakgrund av vad man då visste, hade sagt att Sverige inte går med på detta och att Liechtenstein måste öppna sina bankböcker för övriga länder i EU. Först när Liechtenstein gör det får landet bli medlem. Men den svenska justitieministern var inte där. En annan minister var visserligen där men sade inget. Liechtenstein blev medlem. Man tog inte till vara de svenska intressena på ett riktigt sätt.
Jag hoppas ändå att vi kan få en intressant diskussion och att vi också kommer att få några besked om vad den borgerliga majoriteten anser om hur man ska komma till rätta med skattefusket.