Fru talman! Jag tänkte att vi skulle gå ut på en experimentpromenad i Stockholm du och jag, Marie. Vi går runt, och det finns hela tiden regler. Det vore inte så roligt om vi, när vi kom tillbaka till Riksdagshuset, trodde att vi hade följt alla regler och det fanns en regel som sade att så där skulle ni nog inte ha gjort, men det bryter inte mot någon specialregel. Det skulle varken du eller jag acceptera.
När det gäller skatteplanering har vi just en sådan lag. Om vi inte träffar affärerna med befintlig lagstiftning har vi en lag som ska ta allt det andra. Det är inte att vara tydlig. Målsättningen måste vara att ha en skattelagstiftning som träffar detta utan att ha en svepande lag som ska testas i rätt. Det kanske blir ett avgörande i högsta instans, och först då vet parterna vad som är rätt och fel. Vi vet att vi får sådana förfaranden ändå.
Om man lyckas, vilket vi skriver i utskottets betänkande, måste man se till att tydliggöra den andra lagstiftningen så att man träffar de här affärerna. Vi vet inte om man når fram där.
När det gäller att underlätta skatt och få bort skattefel tror jag att sänkta skattetryck är väldigt bra. Det är ju intressant att debattera frågan om pengar i utländska banker. Jag tror att förmögenhetsskatten är ett skäl till att människors pengar hamnar utanför det svenska banksystemet. Det är ett sätt.
En tidigare finansminister, Kjell-Olof Feldt, tror att de pengarna kommer att komma tillbaka till Sverige och öka tillväxten.
Det är också ett sätt att lösa skattefelet.