Herr talman! Timmen är sen, så jag skall försöka
fatta mig kort. Jag tänkte ta upp tre saker.
Jag vill börja med att säga att jag tycker att det är
bra att man har utvidgat foderlagen till att avse allt
foder för utfodring av djur med undantag av säll-
skapsdjur i hemmet. Vad som förvånade mig och som
jag inte visste var att foderlagen såg ut och ser ut på
det sätt som den gör, nämligen att man får använda
antibiotika för att förebygga sjukdomar. Jag trodde att
vi hade en så stark lagstiftning när det gäller antibio-
tika i Sverige att vi verkligen kunde stå för det ställ-
ningstagande som vi gjort inom EU, att driva frågan
hårt i EU. Jag tycker att det är väldigt bra att det kom
en motion från Miljöpartiet om en förändring av fo-
derlagen. Jag måste tillstå att jag hade missat det. Jag
var så totalt övertygad om att vi inte hade den bristen
i den svenska lagstiftningen. Det här finns utvecklat i
reservation 1.
Det andra jag vill ta upp är det som Lennart Bru-
nander var inne på, nämligen hur EU:s regelverk och
dess tillämpning faktiskt gör att det i praktiken blir
omöjligt att stödutfodra utrotningshotade djur. Där
har vi ett tillkännagivande att regeringen skall få arbe-
ta för att försöka åstadkomma en nationell särlösning.
Det är bra att vi får ett tillkännagivande. Men det är
ingalunda en garanti för att Sverige kommer att lyck-
as. Det här visar också den totala bristen på förståelse
för de svenska förhållandena. Det är helt och hållet en
följd av att vi som medlemmar i EU omfattas av
samma typ av regelverk, fastän våra förhållanden ser
så annorlunda ut. Kommer man från norra Sverige
som jag och Leif Marklund, som skall tala för ut-
skottsmajoriteten, tycker man att fraktande av själv-
döda djur kors och tvärs över landet till en destruk-
tionsanläggning knappast kan anses förenligt med
någon god sed när det gäller risken för spridning av
sjukdomar och sådant. Det är bra att vi får ett tillkän-
nagivande, men faran är ingalunda över.
Det tredje gäller avgifterna. Vi har ingenting emot
att man tar ut avgifter när man behöver göra under-
sökningar och ta prover. Som det sades tidigare börjar
det bli väldigt många olika slags avgifter. Det be-
myndigande som regeringen kan ge Jordbruksverket
enligt det här betänkandet är ganska vitt. Man kan få
ta ut avgifter i ärenden som rör förbud mot eller vill-
kor för införsel, utförsel, tillverkning, försäljning eller
annan överlåtelse, användning eller hantering i övrigt
av foder eller ett visst parti foder. Sedan får man
också ta ut avgifter vid beslut om laboratorier för
foderanalyser, om analysmetoder och för tillsyn som
utövas enligt foderlagen eller för med stöd av lagen
meddelade föreskrifter eller beslut.
Det är alltså ett ganska vitt bemyndigande. Nå-
gonstans tycker jag att det börjar vara nödvändigt att
man gör en översyn för att få ett helhetsgrepp över
den sammantagna effekten av olika avgifter, så att
man ser vilken effekt de får för det enskilda jordbru-
ket. Det finns redovisat i reservation 4, som jag här-
med yrkar bifall till.