Herr talman! Jag tänker ta upp två frågor som rör
de beslut som vi skall fatta. Jag måste säga att jag
blev ganska förskräckt när jag upptäckte att det i
foderlagen står att man får använda antibiotika i före-
byggande syfte. Jag trodde att den svenska linjen var
att det just var sådant som skulle undvikas, att det är
detta vi kritiserar andra länder för, att vi inte vill ha en
användning av antibiotika innan vi behöver använda
det för att bota en sjukdom. Uppenbarligen är den
svenska lagen inte alls så trovärdig som Sverige har
gjort sken av. Vi har alltså möjligheter att använda
antibiotika i förebyggande syfte.
Jag blev också förskräckt när jag upptäcker att det
bara är ett parti till förutom Miljöpartiet som tycker
att det är märkligt. Det måste finnas någon samstäm-
mighet mellan ord och handling. Om man här i kam-
maren talar om att det är viktigt att vi har en restriktiv
inställning till antibiotika i Sverige, bör det också leda
till att man inte anser att det i lagen bör stå att vi kan
få använda antibiotika i förebyggande syfte. Det står
dessutom "förebygga, påvisa, lindra eller bota".
Vi från Miljöpartiet anser definitivt att det i foder-
lagen borde slås fast att antibiotika skall användas för
att lindra eller bota sjukdomar, men vi vill alltså att
ordet "förebygga" skall tas bort.
Den förändring som nu görs i 4 § foderlagen är att
det skrivs in "eller andra läkemedel". Det är i och för
sig bra, men det förhindrar inte på något sätt använd-
ningen av antibiotika. Jag yrkar alltså bifall till reser-
vation 1, där vi tillsammans med Vänsterparitet före-
slår en annan lydelse av 4 §. Det bör där slås fast att
antibiotika eller kemoterapeutiska medel eller andra
läkemedel får tillsättas foder endast för att lindra eller
bota sjukdomar.
Det tillsätts en mängd ämnen i djurs foder, t.ex.
zink för att smågrisar inte skall få diaréer. Detta har vi
i Miljöpartiet tagit upp flera gånger. Lyckligtvis har
det kommit en skärpning när det gäller detta. Zinkhal-
ten i jorden har höjts avsevärt. Alldeles nyligen fick vi
reda på att mycket av det foder som ges till svin inne-
håller kadmium, vilket förklarar en del av den ökning
av kadmium i jorden som vi har kunnat se.
Även antibiotika är ett problem. Många av dagens
antibiotikasorter bryts inte ned, utan de kommer ut i
naturen. Naturligtvis påverkas då bakterier på samma
sätt som antibiotika påverkar bakterier i kropparna
hos grisar eller kor. Ute i naturen kommer halterna
inte alls att vara så höga som kanske är nödvändigt för
att bakterierna skall tas ihjäl. Här kan det mycket väl
utvecklas en resistens. Vi ser i dag en mängd nya
sjukdomar där bakterier helt plötsligt blir sjuk-
domsalstrare. Jag anser att detta är mycket oroande
och bör undersökas rejält.
På samma sätt används stora doser av maskmedel i
preventivt syfte i lantbruket. Dessa medel kommer
också ut i naturen onedbrutna ur rumpan på djuren
och påverkar den. Många hävdar att det i komockor
som kommit från gårdar där kor just har avmaskats
inte finns någon liv, komockorna bryts inte ned. Det
beror antagligen på att maskmedlen dödar, eftersom
det är detta som är syftet med dem.
Detta bör ses över, och det har vi också tagit upp i
en reservation som jag för tids vinnande inte yrkar
bifall till, men som vi i Miljöpartiet står bakom.
Vi har också lyft fram frågan om utfodring av ör-
nar, framför allt då havsörn, som har förekommit
under de senaste 20 åren i Sverige. Det är ofta Projekt
havsörn som har varit initiativtagare. Jag har upp-
märksammat detta i min motion med anledning av
propositionen, och jag är glad att det finns en skriv-
ning i betänkandet som säger att utskottet slår fast att
den nu föreslagna förändringen av foderlagen inte bör
göra det omöjligt att stödutfodra vilda djur i fortsätt-
ningen.
Det får inte bli så att vi anpassar oss till döds för
EU. Den biologiska mångfalden som vi vill skydda
får inte dö på grund av att vi anpassar oss till EU. Det
finns bara ca 200 havsörnspar i Sverige. Havsörnen
finns fortfarande kvar i hotkategori två. Den betrak-
tats alltså som sårbar. Det har berott på att havsörnar-
na som befinner sig överst i näringskedjan under ett
antal år har fått en mängd gifter i sina kroppar. Det
har inneburit en mindre häckningsframgång hos hav-
sörnarna i Sverige än t.ex. hos havsörnarna på den
norska kusten. Vi vet också att många unga örnar har
haft svårt att överleva sin första vinter. Stödutfodring-
en har betytt enormt mycket, inte minst för att ungfåg-
larna skall kunna överleva.
Jag kan förstå den rädsla för många sjukdomar
som finns i EU, att man är rädd för svinpest, BSE och
många sjukdomar som vi inte har här. Men vi måste
naturligtvis anpassa oss efter de svenska förhållande-
na. Vad man har gjort när man har stödutfodrat är att
man har tagit djur från friska besättningar, djur som
inte har medicinerats men som man av en eller annan
anledning har velat slakta. Det kan ha rört sig om
grisar som har fått svansen avbiten. Det är ingen som
vill sprida några sjukdomar. Dessa djur kommer alltså
från friska besättningar. Jordbruksverket har nu infört
att alla djur skall transporteras till Lidköping för kon-
troll och uppslaktning. Sedan får de hämtas av de
entusiaster som ägnar sig åt att mata havsörnar. Detta
är byråkrati när byråkratin är som sämst.
Det måste gå att hitta en ordning så att dessa djur
som inte är sjuka, utan som har slaktats på grund av
olycksfall, kan få användas för stödutfodring av örnar.
Jag har framställt en interpellation till jordbruks-
ministern som jag skall få svar på den 8 maj. Jag
hoppas att det är flera som deltar i den interpella-
tionsdebatten. Jag tror att det måste handla om ett
förbiseende av Jordbruksverket. Det kan inte vara så
tokigt att man skall byråkratisera så till den milda
grad. Det är omöjligt för de människor som ägnar sig
åt denna verksamhet att åka till Lidköping. Tänk er
bara att åka från Gotland till Lidköping och tillbaka
igen med döda, uppslaktade grisar! Det går inte. Det
måste finnas någon möjlighet att hantera detta på ett
enklare sätt. Man kan medge dispenser för att använ-
da dessa djur vid vissa situationer, t.ex. när besätt-
ningen är garanterat frisk och när anledningen är slakt
till följd av svansavbitning.
Under den senaste vintern har det nästan inte lagts
ut något slaktavfall just därför att den svenska byrå-
kratin har slagit knut på sig själv. Jag hoppas att ut-
skottets skrivning innebär att regeringen gör allt den
kan för att se till att denna verksamhet som är nöd-
vändig, inte bara för havsörn utan även för glada, kan
bli kvar i Sverige. Jag är glad att utskottet anammade
det som jag ville, att höra intressenter i sammanhang-
et. Ordförande i Sveriges ornitologiska förening, Jens
Wahlström, och den som har hållit på sedan början av
60-talet med Projekt havsörn, Björn Helander, har
varit hos utskottet och redogjort för situationen.
Vi i Miljöpartiet har avgett ett särskilt yttrande när
det gäller detta. Jag måste säga att jag är litet bekym-
rad över att utskottet har hänskjutit några av frågorna
till hösten. Regeringen skriver att man inte vill att det
skall finnas några dispenser. Det skulle kunna tolkas
så att det inte finns någon möjlighet att hitta en lös-
ning. Där hade jag ett yrkande, att det skulle finnas
möjligheter till dispenser. Det är ett av de yrkanden
som har skjutits fram till hösten. Jag hoppas att det
inte betyder att det beslut som vi nu fattar gör det
omöjligt att hitta en lösning för utfodring av örnarna.
Miljöpartiet stöder naturligtvis de reservationer
som vi har avgett. Men för tids vinnande yrkar jag
bifall till reservation 1.