Herr talman! Jag vill bara tala om för Leif Mark-
lund att jag tycker att det är bra med den skärpning
som har kommit i fråga om zink; att se zink som ett
läkemedel. Det har varit en överanvändning av zink
för att smågrisar inte skall få diarré.
Jag skulle också vilja få en precisering. Såvitt jag
har förstått av Jordbruksverket så godtas i dag inte det
som Leif Marklund nämnde, alltså att en veterinär kan
besiktiga ett djur som har slaktats på en gård och att
man sedan kan få utnyttja det. Det är precis det som
har varit problemet. Jordbruksverket har i sina före-
skrifter klart angivit att för att man skall få plocka ut
djuret för utfodring skall det - när det gäller södra
Sverige och Mellansverige - ha varit i Lidköping för
kontroll och uppslaktning. Det är det som är proble-
met.
Om vi kan vara överens här i kammaren om att det
naturligtvis inte skall behöva vara nödvändigt att en
veterinär just på sanitetsanläggningen i Lidköping
klassar det här djuret som lågriskavfall, utan att det
skall gå lika bra med en veterinär i närheten av där
djuret slaktats, så har vi faktiskt, Leif Marklund,
lyckats lösa problemet.
Om det är den linje som socialdemokraterna vill
driva så hälsar jag det varmt. Just det här fraktandet
har gjort att det har varit omöjligt för entusiaster att
åka så långt som just till sanitetsanläggningen i Lid-
köping och hämta djuret. Såvitt jag har förstått så är
vi i så fall överens om att problemet kan lösas genom
att man godtar besiktning på plats.