Herr talman! En "händelse av större vikt" är skälet till att Miljöpartiet väckt den motion vi i dag ska ta ställning till. Att händelsen är av större vikt är ingen överdrift med tanke på vad som verkligen inträffade den 11 mars.
Utgångspunkten är en av historiens värsta jordbävningar. Den hade sitt centrum nordost om den japanska huvudön Honshu. Skalvet mätte över 9 på Richterskalan. Det gav upphov till en tsunami som efter någon timme nådde land med en våghöjd på 14 meter. Minst 17 000 människor omkom och en miljon hem raserades. Ingen har dock hittills mig veterligen avlidit på grund av strålskador.
I Fukushima var tre av sex kärnreaktorer i full drift då jordbävningen inträffade. Direkt efter jordbävningen snabbstoppades automatiskt alla kärnkraftverk i Japan. Elförsörjningen till kärnkraftverken säkrades genom att verkens stora dieselaggregat för elproduktion startades. Det skedde också i Fukushima. I anläggningens tredje verk hade emellertid kylvattenrören skadats av jordbävningen, varför kylningen inte kom i gång.
Den skyddande vallen på fem meter förslog inte mot de jättelika vågor som sköljde in och slog ut dieselaggregaten. De stora elbatterier som i det läget kopplades in klarade nödkylsystemet med elström under de nio första timmarna. Det räckte inte för att få fram el på alternativa vägar. Den frågan löstes senare med mobila dieselgeneratorer monterade på lastbilar. Sådana kommer för övrigt, herr talman, att finnas på säkert avstånd från varje tänkbar tsunami i framtiden. Detta är kanske något för oss att ta efter?
Men i Fukushima upphörde alltså kylningen, och härden förlorade sitt vattenskydd. Bränslekapslingen skadades, och även andra barriärer tog allvarlig skada. Det blev en partiell härdsmälta. Till skillnad mot vad som hände i Harrisburg 1979 brände bränslet hål i reaktortanken med utsläpp av radioaktivitet i inneslutningen som följd.
Enligt expertkommentarer bedöms de radioaktiva utsläpp som förekommit vara i storleksordningen 10 procent av de utsläpp som uppstod vid kärnkraftsolyckan i Tjernobyl 1986. Jag har också sett uppgifter om större utsläpp än så.
Herr talman! Här tycker jag ändå att frågan är vad vi kan lära för att förbättra säkerheten vid våra kärnkraftsreaktorer i dag och i framtiden. Regeringen har inlett arbetet och givit Strålsäkerhetsmyndigheten nya uppdrag. Senast den 15 december ska den ge en samlad redovisning av alla de stresstester som kommer att genomföras i år. Det ska ske med utgångspunkt från de gemensamma riktlinjer som beslutats inom Europeiska unionen. En slutredovisning av detta väntas senast den 31 oktober nästa år.
Mitt intryck är ändå att Miljöpartiet tycks vara mindre intresserat av vad som kan läras och mer av hur katastrofen ska kunna skrämma folk att ansluta sig till den avvecklingslinje som partiet drivit ända sedan sin tillkomst 1981.
Bland de sju tillkännagivanden som Miljöpartiet begärt kan nämnas att de fyra äldsta reaktorerna ska stoppas omedelbart - det är väl i dag, antar jag, efter att klubban skulle ha fallit till partiets förmån - för säkerhetsundersökningar och att två av dessa sedan ska stängas för gott. Det är en ganska fantastisk princip. Oavsett hur det går i stresstesterna skulle de alltså stängas. Tänk om den logiken skulle tillämpas i skolan eller vid universiteten! Två av er fyra som ska tentera kommer att kuggas oavsett hur bra ni klarar proven!
Herr talman! Jag yrkar avslag på samtliga begärda sju tillkännagivanden i den miljöpartistiska motionen.
Lyckligtvis har Socialdemokraterna, under vars politiska ledning merparten av svensk kärnkraft kommit till, insett det orimliga i att utan vidare stänga säkra reaktorer innan den baskraften kan ersättas. Att realismen hos de en gång pragmatiska Socialdemokraterna ändå är begränsad tar sig en rad uttryck när de instämmer med Miljöpartiet och Vänsterpartiet i kravet att Energimyndigheten ska ta fram en plan för 100 procent förnybar energi i Sverige. Kostnaden spelar här uppenbarligen ingen som helst roll.
De tre partierna vill nu bryta upp regeringens och riksdagens beslut som gör det möjligt att ersätta de befintliga åldrande tio reaktorerna med lika många nya, säkrare och effektivare. De rödgröna anför att redan möjligheten att uppföra nya reaktorer i Sverige skulle utgöra ett "hinder för utvecklingen av teknik för effektivisering och utbyggnad av förnybara energikällor".
Herr talman! Vi subventionerar förnybar elproduktion, medan vi beskattar kärnkraft och inte tillåter några som helst subventioner av kärnkraften. Subventionerna till det förnybara betalas av elkonsumenterna genom elräkningarna med 5-6 öre per kilowattimme, ibland till och med 7, medan kärnkraften belastas med bland annat effektskatt som inbringar flera miljarder kronor per år till statskassan. Ändå kan ni inte tänka er att tillåta konkurrens. Jag frågar stillsamt: Varför?
Självklart är säkerheten i reaktorerna det primära. För att bedöma den krävs det kunskap, inte enbart gälla varningsrop. Det krävs kunskap för att bedöma den säkerheten. Minns hur det gick efter folkomröstningen 1980! Då beslöt riksdagen att avveckla all kärnkraft till 2010. Ja, 2010 var förra året. Till dess skulle vi ha stängt av hälften av vår elproduktion. Men beslutet sköts upp på obestämd tid av en S-regering med stöd av Centern och Vänstern. Man hade helt enkelt inte klarat av att ersätta befintlig kärnkraft med förnybar energi.
Hur tror ni det hade gått för vår ekonomi - jag tänker både på den individuella, för hushållen, och den nationella, för folkhushållet Sverige - om vi verkligen hade fullföljt beslutet att helt avveckla hälften av vår energiproduktion till fjolåret?
Det känns ibland när jag lyssnar på mina kolleger här som om de helt har glömt bort hur det var förra vintern och vintern dessförinnan, när bara ett par aggregat stod avstängda under ett antal veckor. Jag minns vad det innebar för hushållens elräkningar, vad det innebar för svensk industri och för svensk konkurrenskraft med bara två aggregat tillfälligt avstängda. Det ramaskri som i alla fall fortfarande ringer i mina öron tror jag kommer att te sig som en viskning vid jämförelse med vad som väntar om Miljöpartiet skulle få sin vilja fram med ett snabbstopp av fyra reaktorer ovanpå de sju som nu ska stängas i Tyskland. Det bortfall av effekt och kapacitet som det innebär och vad det kommer att innebära för svenska hushåll och för svenska företag tycker jag att ni borde fundera på en stund.
De här veckorna när svensk kärnkraft stod still var det för övrigt så kallt att också mycket av vindkraften stod still. En hel del vindkraftverk var nedisade under den perioden. Det här är en ekvation som man faktiskt behöver tänka igenom innan man driver kraven på det här sättet.
Att ta bort fyra reaktorer, som nu föreslås av Miljöpartiet, betyder ett produktionstapp på 25 terawattimmar per år. Att ersätta det med vindkraft, som står still ganska mycket när det inte blåser, när de är nedisade eller när det är för kallt, skulle kräva tre gånger så mycket effekt, alltså 9 000 megawatt skulle behöva installeras av förnybar energi för att ersätta den kärnkraft som nu föreslås tas bort.
Kostnaden, om någon är intresserad av den, är ca 130 miljarder kronor. Om man bara stänger två, som Miljöpartiet säger, är det ungefär hälften. Vem ska betala det? Det är svenska folket. Det är svenska pensionärer, barnfamiljer och alla andra som ska ta den notan på sina elräkningar. Fundera på det en stund!
Företag och privatpersoner i Sverige är så beroende av elektricitet att priserna måste stiga mycket högt över dagens nivå för att efterfrågan ska sjunka ned till den nivå där det skulle erbjudas elektricitet. Visst, i ett längre perspektiv skulle det bli ett bortfall, helt enkelt därför att vi skulle slå ut mycket av svensk basindustri. Jag ber Lars Johansson fundera lite grann på var svensk basindustri, som är elintensiv, finns. Det är i områden där Socialdemokraterna sedan decennier, snart sekler, har haft makten. Jag tycker att man ska tänka igenom vilka effekter det här får i realiteten ute i de svenska bygderna.
Sverige kan inte, herr talman, avstå från kärnkraft av flera viktiga skäl.
För det första har vi miljön och kampen mot växthuseffekten.
För det andra har vi ett ökande elbehov. Informationsteknologins explosion kräver mer och mer elektricitet. Molntjänsterna, som alla talar om, kommer att kräva massvis med ny elektricitet. Ambitionen att ersätta en fossildriven fordonsflotta med el skulle bara det kräva väldigt mycket ny elektricitet.
För det tredje måste basindustrin få el till konkurrenskraftiga priser om den ska kunna fortsätta att utvecklas och ge sysselsättning ute i landets olika delar.
Till sist: Ett förnyat avvecklingshot mot den svenska kärnkraften skulle en gång till leda till en kompetensnedbrytning inom kärntekniken. Den nedbrytning som uppstod efter folkomröstningen och det så kallade tankeförbudet är nog den största säkerhetsrisken. Vi får inte låta det ske igen.
Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på motionerna.