Herr talman! Jag tror att vi har mycket att lära av Tyskland. Det kommer att sätta i gång med detta. Det vi inte har sett än är hur mycket mer koldioxid som släpps ut. Det påverkar globalt. Det tycks Lars Johansson bagatellisera. Han väger inte in problemet. Det känns lite främmande.
Likaså har han ingen tanke om vad kostnaderna skulle bli för svenska hushåll. Hur mycket mer skulle elräkningen kosta för ett pensionärspar som lyckas bo kvar i sin villa? Hur mycket blir det för en barnfamilj? Hur mycket blir det för industrin i Sverige, som kämpar i stenhård konkurrens med de ökande kostnaderna för den gigantiska utbyggnaden - som ska subventionernas? Här är det inte fråga om subvention eller inte, utan här är man beredd att lägga på precis hur mycket som helst. Lars Johansson efterfrågar inte ens vad detta skulle kosta.
Att genomföra Miljöpartiets program skulle kosta ungefär 130 miljarder kronor för alla fyra reaktorerna. Två skulle kosta ungefär hälften. Vad skulle Socialdemokraternas förslag kosta, att göra sig av med all kärnkraft, och ersätta den med en subventionerad förnybar energi, som kommer att kräva reglerkraft i minst samma omfattning, som kommer att kräva en baskraft som fungerar även när det inte blåser eller när det är för kallt? Där tycker jag att Socialdemokraterna är svaret skyldiga.
Det gläder mig att Lars Johansson är tillbaka vid att vi borde förhandla om sakerna. Ingen är mer inriktad på det än jag. Som näringsutskottets ordförande är jag beredd att när som helst börja diskutera frågorna. Men ska förutsättningen vara att vi ska stänga all svensk kärnkraft? Det har vi prövat en gång. Det gick inte den gången. Ingenting av det vi nu ser talar för att det skulle fungera igen med ett grönt folkhem. Det blir svårt att klara av det. Det finns ingenting som talar för att vi kan fortsätta att vara ett industriland som klarar den allt tuffare konkurrensen omkring oss.