Herr talman! Jag konstaterar att kärnkraftsdebatten i Sverige skiljer sig enormt från den debatt som sker i de flesta länder efter olyckan i Fukushima. Det förvånar mig hur den svenska regeringen kan dra helt andra slutsatser om framtidspotentialen för kärnkraft respektive de förnybara energislagen.
Det står i utskottets betänkande att olyckan i Japan inte bör tas till intäkt för ett närmast panikartat beslut om en radikal förändring av energipolitikens inriktning. "Panikartat beslut" använder man som begrepp. De flesta länder i Europa fattar ett rationellt beslut att gå steget från kärnkraften till förnybart. Det är det mest rationella. Jag är nyfiken på vilket underlag eller vilken information den svenska regeringen sitter på som inte övriga regeringar har, som har fattat beslut om att avskaffa kärnkraften.
Det tyska beslutet baseras på, enligt Ulrich Beck som själv har deltagit i utvärderingen, sunt ekonomiskt tänkande. Jag tycker inte att det är helt seriöst med Mats Odells hemmasnickrade beräkningar av vad som kommer att ske vid en omställning när de länder som tar steget räknar med att det är det mest ekonomiskt lönsamma och framtidsinriktade för deras länder. Vad vi nu ser efter dessa beslut att ta steget från kärnkraften är att aktiekurserna på förnybart stiger enormt. Vi vet att det är mycket dyrare att bygga ny kärnkraft i världen än att bygga nytt förnybart. Det är ren skrämselpropaganda att säga att det skulle kosta Sverige, svenska skattebetalare och svenska elkonsumenter pengar att ställa om. Det är snarare tvärtom. Det är det förnybara som i dag är mest konkurrenskraftigt, och kärnkraften i Sverige fungerar som en bromskloss.