Herr talman! I går besökte jag Erikssons hemtrakter i Värmland och fick titta på positiva exempel på utbyggnaden av förnybart. Jag besökte bland annat solcellsfabriken Swemodule i Arvika som är en av Sveriges största solcellsfabriker. Som mest har man haft 350 anställda, och det förstår jag har gett ett enormt lyft för landsbygden i Arvika.
Man har i dag flyttat huvuddelen av sin produktion till Singapore, därför att den svenska marknaden och de svenska politiska villkoren ansågs för dåliga. Men man har inte gett upp Sverige. Man håller på att starta upp sin produktion igen och ge Sverige en chans att satsa på förnybart.
Budskapet jag möttes av i går var dock väldigt tydligt: Man vill se en tydlighet kring vilket energisystem den svenska politiken ska besluta om, och man ser kärnkraften som en bromskloss i utbyggnaden av förnybart.
Det finns en redovisning till EU från alla medlemsländer om utvecklingen av förnybart i de olika länderna. Där kan man läsa att mellan 1970 och 2000 växte den förnybara energin i Sverige med 2,7 procent per år. Nu har utvecklingstakten avtagit ganska kraftigt. Enligt de handlingsplaner som Sverige och den svenska regeringen har skickat in till EU kommer utvecklingstakten mellan 2010 och 2020 att minska till ungefär 1,2 procent per år. Man räknar alltså med en halvering i vår utbyggnadstakt av förnybart.
Min fråga till Erik A Eriksson är hur hotet om ny kärnkraft ska kunna få Sverige på banan igen och ge företagarna inom den förnybara energin en chans att satsa på Sverige och förnybart.