Fru talman! Regeringen har kommit till riksdagen
och bett om ett kapitaltillskott till Amu-gruppen för
att undvika att företaget kommer på obestånd. Den
akuta ekonomiska situationen för företaget har up-
penbarligen upptäckts på ett sent stadium, eftersom
ingenting antyddes i budgetpropositionen, som pre-
senterades så sent som den 20 september.
I tidningsintervjuer sade sedan arbetsmarknads-
ministerns statssekreterare, som sitter med i Amu-
gruppens styrelse, att regeringen skulle ordna kapi-
taltillskott för att förhindra en konkurssituation. Där-
efter kom regeringen med sin proposition i frågan.
Fru talman! Det finns all anledning att rikta kritik
mot regeringens hantering av den här frågan.
Men, fru talman, vi i Kristdemokraterna har inte
avvisat kapitaltillskott. Däremot har vi ställt fyra
förslag i vår motion. Utskottet har gått oss till mötes i
tre av dessa frågeställningar.
För det första skall Riksdagens revisorer nu
skyndsamt granska regeringens hantering av Amu-
gruppen och den uppkomna situationen. Det är bra.
För det andra skall regeringen redovisa hur man
finansierar kapitaltillskottet och vilka konsekvenser
det får på andra områden. Det är ju vad vi har önskat.
För det tredje skall regeringen utan dröjsmål inför
riksdagen redovisa sin syn på Amu-gruppens fortsatta
verksamhet. Det är också vad vi vill.
Men på den fjärde punkten, fru talman, orkar inte
utskottsmajoriteten följa upp sin egen tidigare fastlag-
da linje. Det handlar om lönenivån för ledande be-
fattningshavare i statliga företag. Den 2 maj beslutade
riksdagen om ett betänkande från arbetsmarknadsut-
skottet om att strama upp regeringens verksamhet vad
gäller fallskärmsavtal och lönesättning.
Vi skrev bl.a. så här: För staten som arbetsgivare
är det särskilt viktigt att föregå med gott exempel och
att avtal om löner och andra förmåner som träffas med
ledande befattningshavare på statliga myndigheter och
i statliga företag ligger på en rimlig nivå.
Det här upprepas också i det betänkande som vi
strax skall rösta om. Men frågan är ju varför majorite-
ten inte fullföljer sin linje och nu konstaterar att rege-
ringen inte lever upp till riksdagens beslut. Arbets-
marknadsministern, som nyss var här, har sagt att
Amu-gruppens chefslön inte är rimlig. Arbetsmark-
nadsutskottets ordförande har instämt.
Vad är då problemet? Varför vill inte vare sig re-
geringen eller utskottsmajoriteten göra någonting åt
situationen? Varför skall vi inte kunna markera i sam-
band med det här kapitaltillskottet att vi från riksda-
gen faktiskt förväntar oss att de statliga företagen
lever upp till de beslut som fattas här? Det borde vi
göra, särskilt mot bakgrund av att ministern som har
ansvaret för verksamheten har uttalat att det här icke
är en rimlig lönenivå och därmed att man inte lever
upp till riksdagens beslut.
Om vi inte fullföljer det här, om riksdagens utta-
landen inte efterlevs, blir det enbart tomma ord. Är
det så vi skall ha det? Jag för min del tycker inte det.
Kristdemokraterna tycker inte det. Vi borde därför i
samband med det här kapitaltillskottet markera att
också Amu-gruppen bör leva upp till riksdagens be-
slut.
Jag yrkar därmed bifall till reservation 8.