Fru talman! Nu skall vi fatta beslut om ett kapi-
taltillskott till AMU på 600 miljoner kronor. Anled-
ningen är att AMU har förbrukat kapitalet och håller
på att gå i konkurs.
Vi tycker att det är ganska uppseendeväckande att
man har låtit det här gå så långt. Det här sänder ut
starka signaler om att det måste finnas inkompetens i
styrelse och företagsledning, men också att det måste
råda oklarheter i statens ägarroll och i regeringens
handläggning.
Det är uppenbart att den här krisen inte kan ha
kommit som en överraskning för någon. Revisorer har
påpekat att det är kris, och vi har sagt att det inte
håller att man drar ned på pengarna till arbetsmark-
nadsutbildningen. Det har ju varit underlaget för
AMU:s verksamhet. Vi har också pekat på att den
indragning av 3 miljarder från arbetsmarknadspolitis-
ka åtgärder som regeringen gjorde i våras skulle
drabba både de arbetslösa och utbildningarna. Det har
alltså sänts ut signaler från många.
Vi anser att det är helt uppenbart att regeringen
har bäddat för denna bekymmersamma situation och
att man borde ha haft insikt om vilka konsekvenser
det här borde få. Vi tycker att det finns fullt av under-
låtenhetssynder i det här ärendet.
Men nu kommer regeringen, i ett mycket akut lä-
ge, och begär 600 miljoner, och naturligtvis skall vi
tillstyrka det.
Men det finns ett problem. Pengarna skall tas från
arbetsmarknadspolitiken igen, och det är inte bra. Det
går inte heller att exakt utläsa, vare sig i regeringens
proposition eller i utskottets betänkande, var man
hämtar de 600 miljonerna. Det är bra att arbetsmark-
nadsministern är här i kväll, därför att då kanske vi
kan få mer konkreta besked i den frågan. Det vore ett
anständigt underlag att ha för riksdagen, även om
timmen är sen.
Vi menar alltså att det inte är rimligt att återigen
minska de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna och ta
de 600 miljonerna där, utan vi måste hitta andra
pengar till det. Vi menar också att det är viktigt att för
framtiden fortsätta att värna arbetsmarknadsutbild-
ningen och se till att den har en kvalitet, men då krävs
det både resurser i pengar och ett bibehållet aktivt
AMU, som kan garantera den här kvaliteten. Då blir
det bekymmer. Om vi tar pengar från arbetsmark-
nadspolitiken till AMU blir AMU kvar, och det är ju
bra. Men vem skall upphandla, om vi plockar pengar
från arbetsmarknadspolitiska åtgärder? Vi tycker att
förslaget om finansieringen är ogenomtänkt.
Vi tycker också att det finns all anledning att
kommentera AMU:s chefslöner igen - vi har gjort det
förr. Att ett företag med uppenbara ekonomiska pro-
blem, som hotas av konkurs och som säger upp män-
niskor på löpande räkning går ut och rekryterar en
chef som får en lön på 160 000 kr i månaden, dvs.
nästan 2 miljoner kronor per år, är uppseendeväckan-
de. Det här är ett bolag där regeringen utser styrelse,
och efter det att riksdagen har uttalat sig om orimliga
chefslönenivåer i statliga bolag.
Det förtjänar också att omnämnas att AMU finns
på den skammens lista som Finansdepartementet har
presenterat över statliga bolag som har pensionsavtal,
s.k. fallskärmsavtal, som bryter mot de statliga re-
kommendationerna.
Vi menar att detta sammantaget borde göra att en
kommission tillsätts som ser över vad som har hänt
och utreder det hela. Vi har fått avslag på det försla-
get.
Vi menar också att riksdagen borde ge riktlinjer
inför den översyn som nu pågår. Då handlar det om
att garantera ett statligt huvudmannaskap, om att
garantera kvalitet i utbildningen och om att garantera
en regional spridning, så att AMU finns där man mest
behövs, dvs. där arbetslösheten är hög och där det
finns behov av utbildning. Det här kan bara ett statligt
huvudmannaskap garantera. Vi tycker att riksdagen
skulle ha lämnat ett sådant uppdrag.
Fru talman! Jag står givetvis bakom samtliga re-
servationer som Vänsterpartiet har lagt, men jag nöjer
mig med att yrka bifall till reservation nr 4.