Fru talman! Under de senaste åren har det skett
stora förändringar inom arbetsmarknadspolitiken,
vilket i grunden har förändrat förutsättningarna för
Amu-gruppens vidare utveckling. Tidigare satsade
regering och riksdag stort och framgångsrikt på yr-
kesutbildning. Det var en annan tid, med få arbetslö-
sa. Man gick en utbildning, och sedan fick man jobb.
Det har sedan skett stora förändringar på arbetsmark-
naden under mycket kort tid. Kunskapsföretagen har
växt fram. Enklare jobb försvinner, och de nya jobb
som kommer till ställer större krav än de jobb som
fanns tidigare på en högre grundutbildning. Fler
människor konkurrerar på arbetsmarknaden för att få
de lediga jobb som finns. Det gör att arbetsgivare kan
ställa betydligt högre kompetenskrav på alla sina
medarbetare.
Vi är därför i stort behov av att höja hela natio-
nens grundkompetens inför framtidens jobb. Utifrån
denna förändring på arbetsmarknaden har regeringen
och riksdagen bestämt sig för att satsa på längre kom-
petenshöjande utbildning såsom gymnasium och hög-
skola. 100 000 gymnasieplatser för arbetslösa och
30 000 extra högskoleplatser är exempel på den här
satsningen. Det är med andra ord fråga om en ändrad
användning av tillgängliga resurser för en bredare
grundkompetens för fler.
Det innebär i sig naturligtvis inte att det inte finns
ett behov av den kvalificerade yrkesutbildning som
Amu-gruppen kan ge. Ett sådant behov finns i allra
högsta grad, framför allt när det gäller de s.k. flask-
halsutbildningarna, dvs. den yrkesutbildning som vi i
dag har brist på. Detta skall vi naturligtvis använda
Amu-gruppen till även i fortsättningen. Men med en
så förändrad arbetsmarknad, med andra behov och
andra prioriteringar på hela utbildningsområdet, blir
det naturligtvis mindre resurser över till arbetsmark-
nadsutbildning och till AMU:s verksamheter.
Fru talman! Detta föranledde att styrelsen och fö-
retagsledningen på försommaren tog initiativ till ett
omfattande förändringsprogram i syfte att kunna möta
förändringar på marknaden genom bättre och tydliga-
re affärsstrategier, ökad produktivitet och en effekti-
vare organisation. När förändringsarbetet startade
gjordes bedömningen att arbetsmarknadsutbildningen
skulle motsvara en marknad på totalt ca 3,2 miljarder
för yrkesutbildning. Men med den för närvarande
höga arbetslösheten, och därmed många människor i
olika åtgärder, kommer inte AMS att under 1997 ha
resurser för inköp av en så stor volym av arbetsmark-
nadsutbildning, vilket kommer att inverka på Amu-
gruppens verksamhet. Bolagets prognosticerade resul-
tat för år 1997 beräknas nu till en förlust på 630 mil-
joner kronor.
Utifrån detta bedömer styrelsen och koncernled-
ningen att de tidigare planerade åtgärderna inte är
tillräckliga. En drastisk reduktion av kostnaderna är
nu nödvändig. Redan höga grundkostnader i kombi-
nation med drastiskt sjunkande intäkter leder till ett
akut likviditetsproblem, vilket inträder under 1997 om
inga åtgärder vidtas.
Fru talman! Amu-gruppen AB är den i särklass
viktigaste anordnaren av upphandlad arbetsmark-
nadsutbildning. Gruppen har en unik kompetens avse-
ende kvalificerad yrkesutbildning, som är oerhört
viktig att bevara.
Dock måste det ske en anpassning till det behov
av arbetsmarknadsutbildning som nu finns. Det inne-
bär därmed stora omstruktureringar.
Marknadens reaktion på uppgifterna om Amu-
gruppens svårigheter är av största betydelse för möj-
ligheterna att driva verksamheten vidare under en
omstruktureringsfas. Ett omedelbart agerande från
ägaren - staten - är därför nödvändigt för att möjlig-
göra fortsatt verksamhet i bolaget.
Regeringen, liksom utskottsmajoriteten, bedömer
det därför nödvändigt med ett ägartillskott på 600
miljoner kronor för att återställa aktiekapacitet och
säkerställa bolagets likviditet. Medelstillskottet fi-
nansieras genom indragning av icke intecknade reser-
vationer på åtgärdsanslaget under 1996.
Fru talman! Nu krävs en grundlig analys av bola-
gets framtida förutsättningar. I denna analys måste
koncernens alla verksamheter, möjligheter och förut-
sättningar på marknaden gås igenom. En sådan analys
pågår, och regeringen återkommer till riksdagen med
en plan till en långsiktig lösning på Amu-gruppens
framtida verksamhet i fråga om kapitalstruktur, verk-
samhetsinriktning och associationsförhållanden.
Jag vill också i det här anförandet bemöta Dan
Ericsson och Ingrid Burman i fråga om det här med
chefslöner. Jag tycker att utskottet väldigt tydligt har
markerat att vi inte tycker att AMU-chefen har en
skälig lön. Vi tycker inte om oskäliga löner, och det
står väldigt tydligt i betänkandet.
Dessutom har Finansdepartementet och finansmi-
nistern vidtagit kraftfulla åtgärder och i veckan dekla-
rerat att man är skyldig att följa de regler och riktlin-
jer som regering och riksdag har fastställt. Man ger
bolagsstyrelser och statliga verk möjlighet att under
ett år förhandla om eller vidta åtgärder, men efter ett
år kommer man att följa upp det här och förutsätter att
det då har skett förändringar.
Jag vill peka på att det har kommit till min känne-
dom att AMU:s nuvarande styrelse har börjat ta tag i
de här problemen. Man har t.ex. börjat med den förre
chefen, alltså den chef som tillsattes av den borgerliga
regeringen, som har flera typer av fallskärmar. Här ser
man nu över situationen och försöker omförhandla för
att anpassa till de åtgärder som både regering och
riksdag har krävt. Det här tycker jag är bra. Det är
viktigt att vi markerar att det inte är rimligt med vare
sig oskäliga fallskärmsavtal eller oskäliga löner.
Med detta som bakgrund, fru talman, vill jag yrka
bifall till hemställan i betänkandet i dess helhet.