Fru talman! Amu-gruppens situation har blivit
katastrofal på grund av kontrakt som har skrivits för
flera år sedan och som binder företaget vid stora kost-
nader för bl.a. lokaler som man inte behöver. Detta
borde styrelsen ha insett tidigare och vidtagit åtgärder
för att lindra konsekvenserna för verksamheten. Att
nu komma och begära ägartillskott för att företaget
inte skall gå i konkurs är att hantera frågan oskickligt.
I dagsläget måste åtgärder vidtas för att bibehålla
företaget intakt. Att låta det gå i konkurs innebär att
allt bara försvinner utan att någon får nytta av de
tillgångar som finns i form av såväl kompetent perso-
nal som lokaler och utrustning. Styrelsen och rege-
ringen måste dock skyndsamt utreda hur frågan skall
hanteras i framtiden och återkomma till riksdagen
med förslag till en permanent lösning av problemen.
Även i framtiden kommer utbildningsanordnare av
den typ som Amu-gruppen respresenterar att vara
värdefulla inom det svenska utbildningsväsendet. Det
flexibla sätt att arbeta som man har utvecklat för att
erbjuda skräddarsydda lösningar för eleverna är värda
att fortsätta med. Men det är inte nödvändigt att bola-
get ägs av staten. Olika lösningar skall övervägas och
värderas i förslaget.
När omstruktureringen diskuteras måste hänsyn
tas till hur utbildningssituationen ser ut i olika delar
av landet. Regionalpolitiska hänsyn måste tas för att
inte vissa delar av landet skall bli utan resurser för
vidare- och yrkesutbildning. Gymnasieskolan och
komvux har ofta varken resurser eller kompetens att
fylla den lucka som uppstår om Amu-gruppen för-
svinner. På sådana orter måste det vara någon form av
kontinuitet i utbildningsverksamheten. Ofta är dessa
bygder dessutom redan hårt drabbade av arbetslöshet.
Olika lösningar måste här prövas för att inte göra
situationen värre för de människor som är berörda.
Jag yrkar härmed bifall till Centerns reservation nr
5.