Herr talman! Det är ändå viktigt för protokollet och för eftervärlden att vi har haft den här debatten så att vissa saker kan redas ut. Om det finns otydliga formuleringar eller tvetydigheter är det bra att vi i debatten i kammaren kan klargöra våra ställningstaganden.
Ett av problemen med formuleringen på s. 15 är att man pratar om trafiken i största allmänhet. Man tar inte ställning till vilken typ av trafik det är fråga om. En viss typ av trafik är mindre hälsovådlig och leder till mindre skador på egendom och person.
Sven Bergström tog nu initiativet och avslöjade att första formuleringen i slutet av vår gemensamma reservation är hans. Jag tycker att det visar att oppositionen var villig att hitta en lösning, att komma överens. Vi satt inte och höll på någon formulering som vi skulle ha kommit fram till på kammaren. Vi tyckte att det var en bra och självklar formulering. Sedan konstaterade jag att Sven Bergström fick stryk av Moderaterna under ajourneringen. Nya moderaterna accepterar inte skrivningen. Nej, det vet man inte, men det är en stark misstanke!
Sedan var det frågan om krig och kärnkraft. Vad jag försöker säga är att om detta överförs till andra områden kan man höra hur absurt det kan bli. Det är svårt att skilja på kriget och krigets konsekvenser. Det är svårt att skilja på trafik och trafikens konsekvenser om vi pratar om miljöpåverkan, skador och trängsel. Låt oss lägga in hastigheter; höga hastigheter i trafiken är inget problem utan det är bara konsekvenserna av dem som vi måste bry oss om. Då blir det lite märkligt.
Om vi inte tyckte att majoritetens text var speciellt bra, om vi inte tyckte att oppositionens text var bra, kunde vi ha ajournerat oss ytterligare fem minuter och sedan kommit fram till en lysande formulering som hade gjort att vi kunde visa att vi alla tar trafikens problem på allvar och är beredda att göra något åt dem. Varför var det så svårt?