Fru talman! Jag tycker att det är väldigt bra att den borgerliga alliansen nu tar upp fyrstegsprincipen till debatt. Ibland får man en känsla av att ni har vänt på den principen. Ni börjar liksom i fel ände.
Den slutsatsen kan man dra när ni i olika andra sammanhang och i samhällsekonomisk analys kommer fram till att man ska bygga väg i stället för järnväg. Det är helt obegripligt om man jämför med vad Klimatberedningen kom fram till när det gäller vilken typ av transporter man skulle behöva för att leva upp till klimatmålen.
Vi säger inte heller att vi inte tror att det kommer att behövas någon trafik i framtiden. Men frågan är varför det var så svårt att ändra på formuleringen. Om nu inte vår formulering om att trafik inte är något självändamål utan att man måste ta hänsyn till andra saker, vilket vi tycker är ganska självklart, inte dög utan var alldeles för vass, varför fanns det i så fall inget utrymme att hitta en kompromiss där vi åtminstone kan slå fast att trafiken är ett medel och inget självändamål och på ett tydligare sätt faktiskt visa att vi tar de här problemen på allvar? För om det inte är något problem behöver man ju inte vidta åtgärder eller styra i en viss riktning med trängselavgifter, skattepolitik eller vad det nu kan vara för någonting.
Jag säger inte att ni inte tror att det finns några problem med trafiken. Ni har kommit på rätt köl där, och även Moderaterna börjar inse att det finns vissa problem. Men varför var ni tvungna att skriva in den här formuleringen, samtidigt som ni vägrar gå med på någon av de skrivningar som Mejern Larsson tagit upp? Det tycker jag är väldigt trist. Det hade varit mycket starkare om vi hade kunnat lägga fram ett gemensamt utlåtande. Därför bedömer jag att ni ändå tyckte att detta var viktigt, och det ville ni inte ändra på.