Fru talman! Det känns bra att vi har kommit så
långt att riksdagen i dag kan ta ställning till en ny
marknadsföringslag. Jag tror att det är en positiv sak
för alla inblandade parter, men framför allt för kon-
sumenterna, att vi får ett regelverk som är tydligare
och att sanktionssystemet skärps.
Eftersom förslaget togs fram under min tid på
Civildepartementet har jag inga problem med att
ställa mig bakom huvuddragen i betänkandet, men det
finns ett område som jag inte var nöjd med då och
som jag inte heller nu är nöjd med, och det gäller den
fråga som har varit uppe i flera anföranden, nämligen
lagstiftning mot kränkande reklam, som jag föredrar
att kalla det.
Jag hade hoppats att socialdemokraterna, som un-
der alla år motionerat i den här frågan, skulle ha ut-
nyttjat möjligheten att nu antingen föra in ett sådant
här regelverk i marknadsföringslagen eller säga att
man skall återkomma i en särskild lag. Det hade inte
blivit några problem med att få igenom den i riksda-
gen, men s valde att passa igen - för vilken gång i
ordningen, kan man fråga sig.
Jag hade också hoppats att vi skulle ha ansvarigt
statsråd, Marita Ulvskog, här i dag. Det hade varit
intressant att höra om hon internt har samma problem
som jag hade i koalitionsregeringen med att få igenom
det här förslaget. I stället är det en man som företräder
socialdemokraterna i dag, trots att de flesta motioner
som väckts genom åren har varit undertecknade av
kvinnor. Jag tror faktiskt att det här går en gräns,
eftersom det oftare är kvinnor än män som känner sig
kränkta av reklamen.
Denna fråga har diskuterats på politisk nivå i över
20 år. Det har gjorts ett antal utredningar, men de har
inte lett till något resultat. På senare år har frågan om
könsdiskriminerande reklam breddats till att också
handla om kränkande reklam i vid bemärkelse, alltså
också etniskt och religiöst kränkande reklam.
Varje gång frågan kommer upp är det svårt att få
en saklig diskussion om behovet av att markera grän-
ser på det här området. Det blir alltid en diskussion
om yttrandefrihet, och så slås det fast att inga gränser
kan sättas. Ibland tror jag faktiskt att en del politiker
gömmer sig bakom yttrandefrihetsargumentet för att
slippa ta ställning i sakfrågan. Det är nämligen långt
ifrån alla jurister som är eniga om att det inte går att
lagstifta mot kränkande reklam utan att ändra i
grundlagen. Visserligen skulle man troligen inte
komma åt den schabloniserande reklamen, alltså en
del av den könsdiskriminerande reklamen, men grova
övertramp av kränkande karaktär skulle en ny lag
mycket väl kunna omfatta utan att man gick in och
ändrade grundlagen.
Frågan är alltså i första hand: Anser vi att det fö-
rekommer övertramp inom reklamvärlden som vi tror
att det behövs lagstiftning för att komma åt? Det är en
politisk fråga, som precis som alla andra kräver ett
ärligt svar. Man kan inte samtidigt säga att man anser
att det behövs ytterligare sanering av marknaden och
sedan inte ta de politiska konsekvenserna av det.
I samband med att marknadsföringslagen utforma-
des gjorde vi en grundlig genomgång av denna fråga,
och då kom vi kristdemokrater fram till att vi tycker
att det behövs en lagstiftning, inte som en ersättning
för de egenåtgärder som finns i dag och som medver-
kar till en viss självsanering - det är helt klart - utan
som ett komplement och en tydlig markering från
statens sida. Det innebär inte att vi bortser från att det
kan bli svåra gränsdragningsproblem. Vi tror inte
heller att lagstiftning löser hela problemet. En levande
debatt, opinionsbildning och attitydpåverkan är minst
lika viktiga delar för att påverka utvecklingen.
Bengt Kronblad sade att man kan tänka sig en
lagstiftning när det är det enda alternativ som återstår.
Ja, det som jag tycker att vi står inför nu är att alla de
andra delar som man kan använda sig av har prövats.
Ändå är de flesta överens om att gränserna hela tiden
tänjs, att effekterna blir grövre och att fler och fler
människor känner sig kränkta av reklam som de inte
kan undvika eller välja bort och som de uppfattar som
ett intrång i den personliga integriteten.
Vi bekänner oss ju i Sverige ofta till en människo-
syn som säger att varje människas personliga värdig-
het måste respekteras. Jag menar att lagstiftning mot
kränkande reklam helt enkelt handlar om att förbättra
integritetsskyddet för den enskilda människan. Det
skyddet finns inte på reklamområdet i dag. Därför
finns det all anledning att i likhet med alla de övriga
nordiska länderna, som vi har hört tidigare, införa en
lagstiftning som gör det möjligt att ingripa mot reklam
som reducerar människor till sexualobjekt utan män-
niskovärde eller som är kränkande utifrån människors
etniska eller religiösa tillhörighet.
Fru talman! Eftersom kristdemokraterna inte har
någon representant i lagutskottet yrkar jag bifall till
reservation nr 2 från Vänsterpartiet och Miljöpartiet,
som delvis har sin utgångspunkt i en motion från kds.