Fru talman! Den nya marknadsföringslagens syfte
är, i likhet med den gamla, att främja konsumenternas
och näringslivets intressen i samband med marknads-
föring av produkter - dvs. varor, tjänster, fast egen-
dom, arbetstillfällen och andra nyttigheter - och att
motverka marknadsföring som är otillbörlig mot kon-
sumenter och näringsidkare.
Det är ca 20 år sedan riksdagen hade att ta ställ-
ning till en marknadsföringslag. Under de år som
förflutit sedan 1975 har nya erfarenheter vunnits, och
en praxis utifrån den då antagna marknadsföringsla-
gen har utvecklats.
Genom anslutning till vissa internationella kon-
ventioner och vårt nyvunna medlemskap i den europe-
iska unionen har Sverige också åtagit sig att i viss
utsträckning följa internationell och/eller europeisk
norm- och praxisbildning när det gäller etiken inom
marknadsföringens område.
Enkelt uttryckt kan man därför påstå att den nya
marknadsföringslag som ligger på riksdagens bord
och som vi inom kort skall ta beslut om här i kamma-
ren, i allt väsentligt stadfäster en betydelsefull del av
den generella praxis som kommit att utvecklas i sam-
spelet mellan de i dessa fall rättsvårdande myndighe-
terna/domstolarna å ena sidan och näringsidkarna
tillika med de marknadsanknutna branschorganen -
med sina ganska betydande egenåtgärder - å den
andra, allt detta under den tid som 1975 års mark-
nadsföringslag varit i kraft.
Vid sidan av det gamla systemet med vitessank-
tionerade generalklausuler, som nu behålls, tillförs
också regler med konkreta förbud mot respektive krav
på vissa marknadsföringsåtgärder. Skadeståndssank-
tionen mot näringsidkare utvidgas och möjligheten att
utdöma s.k. marknadsstörningsavgift öppnas.
Processordningen i mål enligt marknadsföringsla-
gen renodlas på så sätt, som har sagts här tidigare, att
Stockholms tingsrätt blir den enda och första instan-
sen medan Marknadsdomstolen blir den andra och
sista instansen.
Lagutskottet ställer sig i huvudsak bakom rege-
ringens förslag till ny marknadsföringslag. På vissa
punkter, fru talman, har dock ett enigt utskott intagit
avvikande mening genom några tillkännagivanden.
Därutöver förekommer några reservationer och ett
kortfattat särskilt yttrande från de borgerliga partier-
na, som ansluter sig till ett motsvarande borgerligt
yttrande i justitieutskottet angående den principiella
synen på förekomsten av s.k. partssammansatta spe-
cialdomstolar, i detta fall alltså Marknadsdomstolen.
Nu ville, som vi har hört, regeringen inte gå lika
långt som Marknadsföringsutredningen i dess förslag
1993, nämligen till att också infoga en bestämmelse
som förbjuder förekomsten av s.k. fakturaskojeri, dvs.
vilseledande om betalningsskyldighet för icke beställ-
da varor eller tjänster. Detta är ett betydande problem,
fru talman, som årligen framför allt åsamkar närings-
livet stora kostnader och som inte tillräckligt effektivt
visat sig kunna beivras med stöd av brottsbalkens
bedrägeriparagraf. Förhållandet har länge påpekats av
näringslivets organisationer liksom av bl.a. oss mode-
rater, inte minst genom ett flertal motioner, och det är
därför glädjande att riksdagen nu, genom tillkännagi-
vandet hos regeringen, inskärper behovet av en star-
kare reglering i detta hänseende.
Vidare förordar ett enigt utskott att det, för be-
stämmande av s.k. marknadsstörningsavgift, i 24 §
tydligt skall anges att årsomsättningen i vissa närmare
angivna fall får uppskattas till ett skälighetsbelopp.
Slutligen förordar utskottet, med hänsyn till bl.a.
de justeringar och tillägg som påfordras och den om-
ställningstid som näringsidkarna med den nya lagen
kan behöva, att ikraftträdandet flyttas fram från den 1
juli 1995 till den 1 januari 1996.
Fru talman! Med detta ber jag att få yrka bifall till
lagutskottets hemställan i betänkande 16 och avslag
på de till betänkandet fogade reservationerna.