Herr talman! Marknadsföringslagstiftningen syf-
tar, enligt oss socialdemokrater, till att stärka konsu-
menternas ställning. Redan under 1970-talet vidgades
synen på konsumenternas roll. Konsumenterna hade i
lagstiftningen tidigare främst uppmärksammats som
användare och brukare av varor och tjänster. Nu vid-
gades synen på konsumenternas roll. Det var bl.a.
konsumenternas ökade köpkraft, utbudet av varor och
tjänster, den omfattande reklamen och svårigheterna
för konsumenterna att överblicka utbudet och värdera
olika alternativ som låg bakom ambitionshöjningen i
konsumentskyddslagstiftningen.
Sedan mitten av 1970-talet, då den nu gällande
marknadsföringslagen tillkom, har utvecklingen mot
en alltmer svåröverskådlig och komplicerad marknad
tilltagit. Den ökande internationaliseringen och EU-
inträdet har skärpt konkurrensen på marknaden. Såväl
konkurrenslagstiftningen som marknadsföringslag-
stiftningen är i behov av en modernisering och en
anpassning till de nya förhållandena.
Konkurrenslagstiftningen har nyligen reformerats.
Nu går vi vidare med marknadsföringsområdet.
Den nya lagen syftar till att främja konsumenter-
nas och näringsidkarnas intressen i samband med
näringsidkarnas marknadsföring av varor, tjänster och
andra nyttigheter samt att motverka marknadsföring
som är otillbörlig mot konsumenter eller näringsidka-
re.
Herr talman! I korthet innebär den nya lagstift-
ningen:
- att de vitessanktionerade generalklausulerna från
den gamla lagen bibehålls,
- att det införs särskilda regler med konkreta för-
bud mot och krav på vissa marknadsföringsåtgräder,
- att överträdelser av dessa förbud kan medföra att
näringsidkaren ådöms en marknadsstörningsavgift,
- att skadeståndsreglerna utvidgas så att skade-
stånd även kan utgå till andra näringsidkare än kon-
kurrenter till den felande näringsidkaren samt till
konsumenterna - även överträdelse av ett åläggande
att lämna vissa informationer kan medföra skade-
ståndsskyldighet,
- att ett tvåinstanssystem införs i marknadsfö-
ringsmål, med Stockholms tingsrätt som första instans
och Marknadsdomstolen som andra och sista instans,
- att Konsumentombudsmannens primära talerätt
när det gäller förbud och ålägganden avskaffas. I mål
om marknadsstörningsavgifter har Konsumentom-
budsmannen primär talerätt. Om Konsumentombuds-
mannen inte utnyttjar denna talerätt kan enskilda
näringsidkare som berörs av överträdelsen och en
sammanslutning av näringsidkare föra talan i målet.
Herr talman! Låt mig nu kommentera de fem re-
servationer som har fogats till betänkandet. Den första
handlar om efterbildningar. Reservanten anför att det
skall vara en produkts funktion, kvalitet, säkerhet
samt miljö- och hälsoanpassning som bör beaktas när
man bedömer om konsumenten vilseleds. Reservanten
menar att regeringens förslag bör kompletteras i detta
syfte och att vilseledande efterbildningar inte får
användas vid marknadsföring.
Det är enligt svensk rätt i princip tillåtet att ef-
terbilda en annan näringsidkares prestationer, känne-
tecken eller andra objekt när det efterbildade objektet
inte är skyddat enligt den immaterialrättsliga special-
lagstiftningen. Det kan gälla både patentregler och
varumärkesskydd. Att använda en sådan efterbildning
vid marknadsföring kan emellertid utgöra otillbörlig
marknadsföring om efterbildningen används på ett
vilseledande sätt.
Regeringens förslag innebär att en näringsidkare
vid marknadsföring inte får använda efterbildningar
som är vilseledande genom att de lätt kan förväxlas
med någon annan näringsidkares kända eller särpräg-
lade produkter, såvida det inte rör efterbildningar som
huvudsakligen har som syfte att göra produkten funk-
tionell.
I den senare delen innebär detta att t.ex. reservde-
lar till välkända bilmärken kan tillverkas och säljas av
andra än bilfabrikanter och deras auktoriserade åter-
försäljare. För övrigt är det föreslagna förbudet ut-
format så att det faller inom ramen för marknads-
domstolens praxis, och det ligger även i linje med
Sveriges konventionsförpliktelser.
Utskottet anser att regeringens förslag i sak över-
ensstämmer med yrkandet i motion L18, som därmed
får anses tillgodosett.
Herr talman! Jag vill göra några ytterligare kom-
mentarer i fråga om den diskriminerande reklamen,
som tas upp i reservationerna 2 och 3 och som redan
har tagits upp i debatten.
I flera motioner framförs krav på skärpt lagstift-
ning mot diskriminerande reklam och att riksdagen
skall ge regeringen till känna att man bör återkomma
med ett sådant förslag.
Med diskriminerande reklam brukar i första hand
avses könsdiskriminerande reklam, varvid man skiljer
på kränkande och schabloniserande reklam. Typiska
exempel är bilder där kvinnan utnyttjas som blickfång
eller som utnyttjar sexuella anspelningar och ger
löften som inte har med produkten att skaffa. Diskri-
minerande reklam kan också gälla framställningar
som återspeglar ett föråldrat könstänkande liksom
reklam i fråga om ras, religion, nationalitet, m.m.
Någon lagstiftning som gör det möjligt att ingripa
mot könsdiskriminerande eller annan diskriminerande
reklam finns i dag inte. Regeringen lägger heller inte
nu fram någon ny lagstiftning med förbud mot dis-
kriminerande reklam. En sådan lagstiftning kan inte
införas utan grundlagsändringar. Det innebär att det
för ett ingripande mot diskriminerande reklam också i
fortsättningen skall krävas att åtgärden är otillbörlig
mot konsumenter eller näringsidkare.
Lagutskottet har ingen annan uppfattning än mo-
tionärerna i denna fråga, utan anser att reklam med
inslag av diskriminering i olika former är helt oaccep-
tabel. Genom konstitutionsutskottets yttrande är det
klarlagt att en laglig möjlighet till ingripande mot
diskriminerande reklam kräver grundlagsändringar
som innebär inskränkningar i tryckfrihetens och ytt-
randefrihetens grundvalar. Mot denna bakgrund bör
enligt lagutskottets mening lagstiftning komma i fråga
endast om detta framstår som det enda alternativet för
att komma till rätta med det här stora problemet.
Utskottet anser att situationen för närvarande inte
kan anses vara så allvarlig att inskränkningar av de
grundlagsfästa rättigheterna oundgängligen behövs
för att komma till rätta med problemen vad avser
diskriminerande reklam. Bl.a. bör det vara möjligt att
skärpa de insatser som sker genom egenåtgärder inom
näringslivet, t.ex. genom Näringslivets etiska råd mot
könsdiskriminerande reklam. Andra former av dis-
kriminerande reklam tas upp av Marknadsetiska rådet,
som är ett överbranschetiskt råd som behandlar frågor
av principiell karaktär.
Utskottet konstaterar också att regeringen noga
kommer att följa utvecklingen. Om inte näringslivets
egenåtgärder kan stävja den diskriminerande rekla-
men finns det enligt regeringen anledning att på nytt
ta upp frågan om åtgärder mot denna.
Herr talman! Reservation 4 handlar om en utred-
ning om reklamens påverkan. Motionären vill att
regeringen, bl.a. mot bakgrund av att marknadsföring-
en blivit mer internationell och gränsöverskridande,
tillsätter en utredning bl.a. med uppgift att ge förslag
om hur man kan minska kränkningar av människors
integritet och öka deras möjligheter att slippa reklam
t.ex. i TV och radio, m.m.
Utskottet konstaterar att det genomförs en rad
forskningsprojekt inom ramen för konsumentforsk-
ningen. I den mån dessa projekt skulle påvisa ett
behov av ytterligare utredningar utgår utskottet från
att Konsumentverket eller regeringen tar erforderliga
initiativ härtill.
Herr talman! I reservation 5 behandlas frågan om
bevisbördan i marknadsföringsmål. Motionärerna vill
att det skall införas en regel om omvänd bevisbörda i
marknadsföringsmål. Motionärerna anser att det be-
hövs en sådan regel beträffande vederhäftighet när det
gäller sakuppgifter i marknadsföringen.
Utskottet anser i likhet med regeringen att det inte
bör införas någon regel om omvänd bevisbörda i
dessa mål. Många bevisbördeproblem är invecklade
och inte lämpade för en enkel anvisning i lagstiftning-
en. Frågorna avgörs också enligt utskottets mening
bättre av de rättstillämpande organen. Att i dessa fall
lagreglera en enda bevisregel, som dessutom är oom-
tvistad och väl etablerad som i detta fall, kan leda till
svårigheter och framstår som helt onödigt.
Herr talman! Fakturaskojeri förekommer tyvärr på
så sätt att en företagare eller privatperson faktureras
utan att ha beställt en vara eller en tjänst. I ett antal
motioner tas denna fråga upp.
Marknadsföringsutredningen föreslog en katalo-
gregel som innebär ett uttryckligt förbud mot att
skicka fakturor och liknande handlingar och därige-
nom vilseleda mottagaren i fråga om att beställning
har skett eller om att betalningsskyldighet föreligger,
s.k. fakturaskojeri. Regeringen anser att en uttrycklig
regel om detta inte är motiverad. I den mån ett sådant
förfarande är att bedöma som marknadsföring bör det
enligt regeringens mening kunna förbjudas med stöd
av generalklausulen om otillbörlig marknadsföring.
Vid en uppvaktning inför lagutskottet har företrä-
dare för Internationella handelskammarens svenska
nationalkommitté framfört liknande synpunkter som
motionärerna. Liknande synpunkter har också fram-
förts av Sveriges Köpmannaförbund, Motorbran-
schens Riksförbund, Företagarnas Riksorganisation
och Grossistförbundet Svensk Handel.
Negativa säljmetoder utgör ett allvarligt problem
såväl på konsumentområdet som i relationerna mellan
näringsidkare. Stora ansträngningar görs därför också
från olika branschorganisationers sida för att komma
till rätta med de problem som vissa oseriösa närings-
idkare förorsakar.
Visserligen kan det i en del fall vara möjligt att
komma åt de här problemen med hjälp av brottsbal-
kens bestämmelser om bedrägeri, men då krävs att det
går att styrka skada hos mottagaren samt vinning och
uppsåt hos näringsidkaren.
Herr talman! Mot bakgrund av den uppmärksam-
het som under lång tid ägnats åt problemet med faktu-
raskojeri borde regeringen enligt utskottets mening ha
behandlat frågan mer utförligt i propositionen. Utskot-
tet anser att det finns ett behov av lagstiftning som
kan motverka negativa säljmetoder i form av faktu-
raskojeri på ett effektivare sätt än vad straffbestäm-
melserna i brottsbalken och generalklausulen om
otillbörlig marknadsföring kan göra. Utskottet föror-
dar att regeringen snarast möjligt lägger fram ett för-
slag till rättslig reglering i syfte att komma till rätta
med det angivna problemet.
Herr talman! Utskottet föreslår att den nya mark-
nadsföringslagen träder i kraft först den 1 januari
1996, vilket är ett halvt år senare än vad regeringen
har föreslagit i propositionen. Det är önskvärt att den
ovan förordade rättsliga regleringen mot negativa
säljmetoder kan träda i kraft samtidigt med den nya
marknadsföringslagen.
Herr talman! Med det anförda yrkar jag avslag på
samtliga reservationer och bifall till utskottets hem-
ställan.