Herr talman! Jag skall först be att få yrka bifall till
reservation 2 avseende mom. 9.
När vi nu står i begrepp att fatta beslut om en ny
marknadsföringslag tycker jag att det är beklagligt att
regeringen inte har orkat föreslå lagstiftning mot
diskriminerande reklam.
Redan för 20 år sedan väcktes ett antal motioner
med förslag till lagstiftning mot könsdiskriminerande
reklam. 1975/76 års riksmöte gav regeringen i upp-
drag att komma med ett sådant lagförslag. Därefter
har ärendet - som jag ser det - dragits i långbänk med
hjälp av kommittébetänkande, rapporter och slutligen
Civildepartementets promemoria Diskriminerande
reklam som kom till den slutsatsen, att skäl talar för
att i lag införa möjligheter att ingripa mot diskrimine-
rande reklam.
Vänsterpartiet delar den uppfattningen. Det finns
ett klart behov av lagstiftning inom området. Många
människor känner sig kränkta av framställningar av
kvinnor som rena sexualobjekt. Reklam som innehål-
ler inslag av diskriminering på grund av ras och reli-
gion har också börjat förekomma, om än i begränsad
omfattning hittills. Alla dessa reklammetoder är full-
ständigt oacceptabla i vårt samhälle. Sverige har, som
Birgitta Carlsson nämnde i sitt anförande, genom
olika internationella konventioner åtagit sig att mot-
verka diskriminering av olika slag.
Vi lär oss obestridligen att bemöta människor uti-
från hur de framställs. Reklam bevarar ofta föråldrade
kvinnobilder. Personligen är jag hjärtligt trött på
reklam där kvinnor framställs som okunniga fjollor -
det är alltså fråga om ett klart könsrollsbevarande. Jag
är också oerhört trött och less på den alltmer före-
kommande sexualiserade reklamen. Jag vet inte om ni
minns reklamen i TV för Palmolive för ett par år
sedan. Inslaget bara droppade in i vardagsrummet. En
ung vacker flicka höll upp en tvålflaska som var
formgiven som en penis. Den sprutade skum över hela
hennes kropp. Detta skum ringlade sig som en orm
över kroppen. Det reklaminslaget upprörde mig och
många andra kvinnor. Vi kände oss djupt kränkta.
Reklam riktar sig oftast till ungdomar, barn och
kvinnor. Det handlar om människor som är lättpåver-
kade för att de är unga och på väg att hitta en identitet
och det handlar om oss kvinnor som faktiskt har ett
omättligt behov av att tillfredsställa just andras behov.
De grupper som reklamen oftast riktar sig till är de
grupper som lättast tar åt sig av exempelvis könsdis-
kriminerande mönster.
Jag tror förresten inte heller att männen tycker att
det är särskilt roligt att utnyttjas i reklam för exem-
pelvis Tipstjänst. De sitter i en skitig - förlåt uttrycket
- undertröja med en ölburk och tipskupong framför
TV:n och bara väntar på att Tipsextra skall börja.
Männen talar dock inte om att de känner sig kränkta.
Det kan bero på att männen inte är lika vana vid att
uttrycka känslor som vi kvinnor är.
Herr talman! Som jag inledningsvis nämnde har
behov av lagstiftning mot diskriminerande reklam
påtalats vid flera tillfällen sedan en lång tid tillbaka.
Det har väckts motioner i riksdagen. Det har kommit
rapporter från Konsumentverket, och det har inte
minst förekommit opinionsyttringar från olika organi-
sationer, framför allt från kvinnoorganisationer.
Från näringslivets sida har man emellertid hela ti-
den varit starkt kritisk till en sådan lagstiftning. Om
man är litet konspiratoriskt lagd kanske man kan ana
att näringslivets etiska råd inrättades av rädsla för
lagstiftning. Därmed ansåg man att näringslivets egna
åtgärder skulle vara tillräckliga. Det har nu gått nästan
sex år sedan rådet inrättades. Det har säkert åstad-
kommit en hel del; det erkännandet tycker jag att
rådet skall ha. Men det går inte att bortse från det
faktum att den kränkande och diskriminerande rekla-
men finns kvar. Den har blivit alltmer påträngande.
Den dyker upp i våra TV-apparater i våra hem vid
snart sagt alla tider på dygnet.
Om man från statsmakternas sida klart säger ifrån
att vi i vårt samhälle inte tolererar diskriminerande
reklam och att sådana reklammetoder kan leda till
förbud i domstol finns det säkert anledning att anta att
näringsidkarna blir mer försiktiga i valet av mark-
nadsföringsmetoder. Lagstiftningen har ju också ett
preventivt syfte.
Att det krävs en grundlagsändring för att man skall
kunna ingripa mot diskriminerande reklam har klar-
gjorts av konstitutionsutskottet. Det böjer jag mig
självfallet för. Men jag anser att det inte får utgöra
något hinder för att en lagstiftning äntligen kommer
till stånd. Regeringen bör snarast återkomma till riks-
dagen med förslag till lagstiftning mot diskrimineran-
de marknadsföring och med förslag till den grund-
lagsändring som kan bli nödvändig på grund av denna
lagstiftning. Det blir i så fall inte första gången som
man ändrar grundlagen för en angelägen sak.
Enligt min mening är det inte nödvändigt att an-
vända ytterligare pengar och tid för en parlamentarisk
utredning, som Centerpartiet yrkar. Frågan har fak-
tiskt utretts i 20 år. Jag avslutar med att än en gång
yrka bifall till reservation 2, mom. 9.