Fru talman! Peter Pedersen har helt rätt att underskotten är enorma på många håll, både på väg- och järnvägssidan. Detta försöker alliansregeringen och vi att åtgärda så gott det går, men det är en grannlaga uppgift. Vi behöver resurser till det.
Där kommer vi också in på att allting hänger samman. Det sätt som vi har sänkt skatterna på, som jag hörde att du var inne på tidigare, påverkar arbetskraftsutbudet och genererar flera arbetsmöjligheter. Vi får in fler skattekronor, och då kan vi satsa mer pengar på infrastrukturen.
När det gäller fördelningen handlar det, som jag har sagt flera gånger tidigare, om att ha ett transportslagsövergripande synsätt. I vissa fall kommer vägarna att väga tyngre när man gör bedömningarna. I vissa fall kommer järnvägen att väga tyngre.
Det är saker som samhällsekonomisk lönsamhet som ska spela roll, men det kan också vara andra kriterier: tillväxt, regional utveckling och klimatbiten. Det är sådana kriteriegrunder som vi diskuterar i arbetet inför den kommande infrastrukturpropositionen. Arbetet med att få fram nya beräkningssätt för samhällsekonomisk lönsamhet pågår också. Det är ett otroligt viktigt arbete.
När det gäller den tidigare fördelningen som jag hänvisade till har jag kollat lite på utfallet sedan 2004. Där har jag kunnat se att sedan alliansregeringen kom till makten har det blivit en ökad satsning på infrastruktur rent generellt. Satsningen i höstas, för att vara ett så kallat normalår utan särskild infrastrukturproposition, var en av de största någonsin. Detta är glädjande och inget som på något sätt någon ur alliansen behöver stå och skämmas för. Man kan snarare bära huvudet högt.