Fru talman! Som en politiker från mina hemtrakter sade: "De bara lôver och lôver." Det var statsminister Tage Erlander. Man känner lite grann så.
Man ska ha sitt privilegium att vara kritisk. Vi ska inte vara kritiska i onödan, men jag tycker att vi har all anledning att vara kritiska.
När det gäller flyget saggar man på i en viss takt. Det här ska tydligen tas upp till hösten gemensamt med budgeten, men man var snabb med att skriva Brommaavtalet. Här saggar man på när det gäller järnvägstrafiken, men man var snabb med att öppna möjligheten för trafikeringsrätt i de södra delarna av Sverige utan någon större analys av konsekvenserna. Samtidigt ska man i ord se över direktivet, framföra synpunkter och se på konsekvenserna.
Faktum är att ett kommersiellt bolag ska konkurrera på samma sträckor med ett länstrafikbolag som till 50 procent är skattefinansierat. Är det den typen av konkurrens vi ska utsätta våra egna statliga bolag för? Det är en märklig synpunkt. Ser ni inga som helst problem med frågan?
Jag yrkade bifall till reservation 6. Vi tar upp problemet att vi riskerar att det blir en utkonkurrenssituation, det vill säga att SJ slutar att trafikera vissa sträckor. Är det till fördel för den nationella tågtrafiken? Ett problem är att vi har många sträckor med enkelspår. Då är det inte lätt att ha flera operatörer på gång samtidigt. Det har vi bevittnat i olika utredningar, tv-program och i betänkandet. Det finns en enorm brist på spår även med en utbyggnad.
Sedan var det frågan om att sälja ut egendom. Någon har skrivit i Affärsvärlden att man måste hålla reda på siffrorna. Det går inte att säga att man ska få betalning på statsskulden utan att man mister en avkastning, man mister en eventuell värdeökning på ett bolag. Användningen av siffror är lite lättvindig på den borgerliga sidan.
Men det är inte det här debatten handlar om. Frågan gällde investeringsbudget, Sten Nordin. Varför är ni så fientliga mot det synsättet när ni i alla andra sammanhang tycker att det är en utmärkt idé?