Fru talman! Intet är som väntans tider. Att behöva gå en eller två veckor över tiden kan vara nog så jobbigt. Men att vänta i ett halvår är snudd på outhärdligt. Tillståndet förvärras hela tiden, och till slut spricker man, av otålighet om inte annat. Jag talar förstås om den utlovade infrastrukturpropositionen som bokstavligen kom av sig. Det var den propositionen som minsann skulle visa vägen till klimatsmarta samordningslösningar. Det var den propositionen som minsann skulle visa på hållbara kostnadskalkyler. Det var propositionen som minsann skulle innehålla lösningar på de flesta bekymmer inom infrastrukturen och rätta till de misstag som vissa andra regeringar ställt till med.
Men någon proposition kom inte i mars. Nu återstår att se om den dyker upp i höst. I väntan på den har vi i dag att ta ställning till ett betänkande med den utmanande titeln
Järnvägsfrågor
.
Problemet är att det i denna tunna handling inte går att få många klarläggande besked om vad den borgerliga majoriteten vill eller har för avsikt att göra när det gäller viktiga järnvägsfrågor.
Det gäller till exempel utvecklingsfrågorna där godstrafiken inryms. Här hänvisar den borgerliga majoriteten till vad utskottet anförde förra året om att det finns ett stort intresse från flera samhällsaktörer att överföra mer godstrafik från väg till järnväg.
För att det ska vara möjligt krävs "en offensiv järnvägspolitik som förmår utveckla järnvägens fördelar som ett effektivt och miljövänligt transportmedel".
Det låter onekligen väldigt lovande. Nyfiket läste jag därför vidare för att få veta hur offensiv regeringen tänker vara. Döm om min förvåning när svaret blir att "vi hänvisar till det fortsatta reformarbetet inom EU med gemensamma regelverk för gränsöverskridande trafik".
Det står ingenting om vad den svenska regeringen tänker gör här hemma för att föra över mer godstrafik från väg till järnväg.
Men som en liten avslutande tröst tror ändå majoriteten i trafikutskottet att motionerna som handlar om godstrafik på järnväg på sikt kommer att bli tillgodosedda. Det känns ju tryggt att veta. Vi får väl vänta och se då.
Fru talman! Ett annat viktigt område är samordningsfrågorna. Där för den borgerliga majoriteten ett mer allmänt resonemang om att när fler aktörer kommer in i järnvägssystemet ställs det krav på samordning av bland annat tidtabeller och biljettsystem. I förbifarten nämns något om att det är nödvändigt att höja kvaliteten på transporterna.
Men återigen lyser regeringens vilja med sin frånvaro. Vad tänker regeringen de facto göra för att få till en effektiv samordning av biljettsystemen och för att höja kvaliteten på transporterna? Det får vi inte veta.
Man hänvisar till en tillsatt utredning om ökad konkurrens för persontrafik på järnväg, och man tycker inte att det finns anledning att föregripa detta arbete.
Men när det gällde att låta Öresundstågen i stället för SJ få trafikeringsrätten på sträckorna Malmö-Göteborg och Malmö-Alvesta fanns det inte några betänkligheter. Då gick det bra att föregripa utredningsarbetet.
Men att lyfta fram lösningar på många av de problem som resenärer tampas med dagligen finns det inte något stort intresse av att göra i dag. Vi får väl vänta och se då.
Fru talman! Så här ser det ut på område efter område i detta betänkande om järnvägsfrågor. Det är inga klara besked utan hela tiden hänvisningar till några allmänt hållna uttalanden som gjordes av den borgerliga utskottsmajoriteten i fjol. Några skarpa förslag fanns inte då och finns inte nu.
Detta är djupt otillfredsställande. Frågorna förtjänar en mer genomarbetad behandling och borde naturligtvis sättas in i ett större sammanhang, vilket är möjligt att göra i en infrastrukturproposition.
Fru talman! Vi socialdemokrater har tre reservationer i betänkandet som jag ställer mig bakom, men, som det brukar heta, för tids vinnande yrkar jag bifall till reservation 1 som vi har gemensamt med Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Den handlar om utvecklingsfrågor. Jag yrkar också bifall till vår egen reservation 5 om samordning.
Vi tycker att en överflyttning av både gods- och persontrafik från väg till järnväg måste vara ett bärande inslag i transport- och klimatpolitiken. För att det ska vara möjligt måste kapaciteten på järnvägsnätet förbättras avsevärt jämfört med i dag.
Jag vill påminna om att en enad klimatberedning förordar en ökning av järnvägskapaciteten med minst 50 procent till år 2020. Når vi dithän har vi lyckats åstadkomma stora klimatvinster, mindre tågförseningar och sannolikt färre trafikolyckor.
Vad gäller vår reservation om samordningsfrågor vill vi starkt framhålla vikten av ett sammanhållet trafiksystem, alltså ett system där samtliga trafikslag ingår. Resenären, och inte generaldirektörer, ska vara den självklara utgångspunkten. Då måste både myndigheter och transportaktörer på alla nivåer samarbeta bättre och mer än vad som görs i dag.
De berörda länens trafikhuvudmän måste ha ett avgörande inflytande när det gäller tidtabeller, turtäthet och övrigt serviceutbud. Vi menar också att den som får rätt att bedriva trafik på en sträcka inte bara ska upprätthålla en fungerande tågtrafik. Priserna måste också vara rimliga.
Jag vet att många människor i dag väljer att inte åka tåg på grund av för höga priser. Om biljettpriset är en avgörande faktor för om man ska välja tåget eller inte måste vi som beslutsfattare anstränga oss ännu mer för att skapa godtagbara och rimliga prisnivåer.
Fru talman! Några svar på vad den borgerliga majoriteten vill göra med prisfrågan och många andra viktiga järnvägsfrågor står skrivet i stjärnorna. Några klara besked finns inte att få. Till hösten kanske vi får det. Vi får väl vänta och se.
(Applåder)