Fru talman! Först yrkar jag bifall till reservationerna 1 och 3.
Järnvägen har en strategisk betydelse. På något sätt är det i det sammanhanget som man synar korten, vilka som är de riktiga klimatvännerna och vilka som inte är det. Ingen kan i dag vara ointresserad av klimatet eller låta bli att prata om det. Frågan är: Vad gör man?
Det är väldigt märkligt att bara s, v och mp har reserverat sig till förmån för Klimatberedningens förslag. I den beredningen var ju alla partier med på förslaget. Har ni inte pratat med era partikamrater som satt i Klimatberedningen?
Jag tycker inte att det finns något som talar emot att man investerar för att försöka slippa den kris som kommer. Vi vet att oljan kommer att sina. Vi vet att vi klimatmässigt inte klarar effekterna av att använda mer bensin och diesel. Vi vet också att det inte är så enkelt att använda etanol eller
plug in
.
Plug in
fungerar inte så bra för vare sig flygplan eller lastbilar. Vi måste alltså spara energi. Då är järnvägen helt oöverträffad när det gäller att med en liten energimängd transportera många varor eller många människor.
Det här med samhällsekonomiska kalkyler är väldigt intressant. Det är som en sorts svart låda. Jag tycker att det är dags att öppna den lådan. Vad innehåller den egentligen? Vilka är kalkylerna?
För den som inte finns i politiken kan det inte synas rimligt med investeringar i vidgad vägkapacitet. Alla vet vi ju att vi måste minska där. I stället borde pengarna användas till att vidga det som är alternativet till fossilbränsletransporter, det vill säga järnvägen.
Sedan vill jag svara på Peters fråga som var riktad till oss alla. Har man överskott i statskassan är det bättre att i första hand använda det. Lån är inget självändamål, utan i första hand bör man använda överskottet. Men om det inte räcker drar vi i Miljöpartiet oss inte för att låna till de investeringar som behöver göras i järnvägar. Det enda kriteriet är att det ska ge mer nytta, att räntan på det man får tillbaka är bättre än den ränta som man slipper när man minskar statsskulden. Otvivelaktigt är det så att i princip alla projekt som ingår i Banverkets plus 50-kalkyl ingår i detta.
Det här är något som folk i allmänhet nu i mycket större utsträckning än för några år sedan frågar efter. Företag och enskilda - ja, alla - förstår att vi måste leva på ett annat sätt och att järnvägen behöver byggas ut för att vi ska klara kapaciteten.
Det ska också vara någon som kör på spåren. Där har vi haft en debatt om SJ, även om jag inte tycker att vi har pratat färdigt om den punkten, i alla fall har det inte handlats färdigt på den punkten. SJ har fortfarande bara ett enda uppdrag av sin ägare, staten, och det är att lämna avkastning. Det borde ingå i SJ:s uppdrag att verka för de klimatpolitiska målen så att man i första hand får använda sitt överskott till att investera och åstadkomma mer trafik i stället för att lämna vinst till staten.
Ska man dessutom klara klimatmålen krävs det en sak till. Det krävs att de andra transportslagen betalar sina kostnader. Det är för billigt att flyga i dag. Det är för billigt att använda lastbil, och det är för billigt att använda personbil. Man måste hela tiden se till att det finns en skillnad. Folk förstår inte och säger: Ni pratar om klimat, men det är faktiskt billigare för mig att flyga på vissa sträckor. Särskilt billigt är det om man är ute vid rätt tillfälle.
Det är helt obegripligt att vi inte lägger en skatt på flyget. Vi hade kommit överens inom s, v och mp före valet om att miljöbeskatta flyget. Det var bland det första den borgerliga regeringen tog bort när den kom till makten.
Jag tror att Sternrapporten är den som är giltig här. Om vi inte investerar i dag för att minska konsekvenserna av klimatförändringarna kommer det att stå oss mycket dyrt mänskligt, ekonomiskt och på alla andra sätt.
Jag har inte tid att tala mer, för jag har andra politiska uppdrag, men jag är alldeles övertygad om att mina kompisar i det rödgröna gänget kommer att klara debatten med de andra ledamöterna från den borgerliga sidan alldeles utmärkt.