Hoppa till innehåll
PRESS
Swisha

Frivilligt stöd

Stöd med Swish

Stödet är frivilligt och påverkar aldrig redaktionella beslut.

Mottagare: Simon Axelsson

Lämna tomt för att välja belopp i Swish. Bankens beloppsgränser gäller.

Öppna Swish

Kontrollera att mottagarnamnet är Simon Axelsson och att beloppet stämmer i Swish innan du godkänner med BankID. Meddelande: PRESS0.

Swish till Simon Axelsson, 0761860127
Skanna QR-koden med Swish eller mobilkameran.

Du kan också öppna Swish själv och fylla i numret. Den här sidan kan inte kontrollera om en direkt Swish-betalning har genomförts. Kontrollera betalningen i Swish eller hos din bank.

Fler sätt att stödja PRESS0

Utforska PRESS0 · områden, sidor och verktyg
Anförande · föredragning av utskottsärende med eventuell debatt

Immaterialrättsliga frågor

INGEMAR VÄNERLÖV (kd), 2005-01-26 (riksmöte 2004/05).

Talarens profil: röster, uttalanden och ansvar · Debatterat dokument: Betänkande 2004/05:LU7 Immaterialrättsliga frågor

Fru talman! Immaterialrätt är den sammanfattande benämningen på ett antal olika regler som skyddar intellektuella prestationer. På det här området är det mycket som är bra gjort, men en del återstår att göra, och jag ska nämna lite om det här. Jag börjar med den ersättning för upphovsrätt som har med kopiering att göra.

Konstnärer har i dag laglig rätt till viss upphovsrättslig ersättning vid fotokopiering av deras verk. Staten och Kommunförbundet betalar årligen en klumpsumma för rätten att fotokopiera konstverk för i huvudsak undervisningssyfte. Resurserna betalas till företaget Bonus Presskopia som på uppdrag av ett antal medlemsorganisationer bevakar rättsinnehavarnas ekonomiska intressen. Därefter fördelas resurserna av Bonus till medlemsorganisationerna, som i sin tur och efter egna regler fördelar resurserna till konstnärerna.

Eftersom det rör sig om förhållandevis små resurser, fördelas de oftast inte till varje enskild konstnär som fått ett verk kopierat utan i stället i form av stipendier. Medlemsorganisationerna i Bonus representerar olika konstnärsgrupper, till exempel bildkonstnärer, fotografer, tecknare, tonsättare och författare.

Fru talman! Så långt är allt gott och väl. Men här finns det problem, och de uppstår i och med att Bonus Presskopia tillåter bara en medlemsorganisation för varje konstform. De mindre konstnärsorganisationerna får alltså inte ansluta sig till Bonus.

Givetvis bör statens kopieringsersättning gå till alla de konstnärsorganisationer som ställer sina medlemmars verk till förfogande för kopiering. Det borde vara självklart att alla konstnärer på samma villkor får del av den upphovsrättsliga ersättningen. Så är det emellertid inte i dag. Därför vill vi kristdemokrater att en utvärdering görs av det rådande fördelningssystemet.

Förr om åren har utskottsmajoriteten avstyrkt liknande yrkanden med hänvisning till att man förutsätter att det vi tar upp kommer att övervägas inom ramen för ett arbete som enligt uppgift pågår i Regeringskansliet och som går ut på att genomföra direktivet om upphovsrätt i informationssamhället. När vi hade den här debatten för ett år sedan avstyrkte majoriteten med beskedet att regeringen har för avsikt att överlämna en proposition senare i år, alltså under år 2004. Det kom ingen proposition 2004 - även om det nu kanske verkar vara något på gång. Men i det betänkande som nu ligger framme står det ingenting om den proposition som aldrig kom förra året. I stället heter det nu att utskottet alltjämt anser att den aviserade översynen av upphovsrättslagen bör avvaktas. Därför avslås motionsyrkandet.

Fru talman! Även om regeringens avsikter är aldrig så goda må det förlåtas oss om vi är något luttrade när det gäller regeringens tidsbestämning mot bakgrund av redovisade avsikter. Under tiden som ingenting händer kommer även fortsättningsvis många konstnärer och andra utövare att gå miste om rättmätig upphovsrättslig ersättning.

Så kommer jag till frågan om arenarätten. Den som går på till exempel ett idrottsevenemang och betalar sin entrébiljett kan samtidigt ta med sig sin videokamera. Tekniskt är det möjligt att koppla kameran till en mobiltelefon och sända över bilderna till en webbsida. Teoretiskt kan alltså vem som helst direktsända idrottsevenemanget på en hemsida. I dag finns det ingen immaterialrätt som förhindrar detta. Den som däremot gör samma sak i samband med en teaterföreställning begår ett brott mot upphovsrätten.

I svensk lagstiftning existerar inte någon äganderätt eller upphovsrätt beträffande sändningsrätter för föreningar eller sammanslutningar, till exempel idrottsklubbar. När Fotbollförbundet säljer tv-rättigheter är det faktiskt bara ett slags skenbar rättighet som man säljer. Vad det egentligen handlar om är den rätt som tillkommer ägaren till en idrottsanläggning eller arrangören vid ett evenemang att ta ut en högre inträdesavgift för ett sändande tv-bolag. Först när ett tv-bolag gjort en upptagning inträder upphovsrätten, och då är det tv-bolaget som får den. Det finns alltså ingen generell äganderätt beträffande händelseförlopp i realtid.

I dag finns det ingen skyddslagstiftning beträffande upphovsrätt för arrangörer av idrottsevenemang, ej heller för evenemang med imitatörer, akrobater och cirkus- eller varietéartister. Arrangören har visserligen rätten till arenan där evenemanget sker, men informationen kring det som sker under evenemanget är inte skyddad i upphovsrättslig mening.

Vi menar att behovet av skydd för rättigheter som äganderätten och rätten till de egna evenemangen bör utredas. Så kallade arenarättigheter finns i vissa andra länder. Det kan vara befogat att utreda möjligheterna att införa liknande rättigheter i Sverige.

Fru talman! Det är trots allt intressant att se att utskottsmajoriteten långsamt verkar vara på glid åt rätt håll i den här frågan. För ett år sedan kritiserade jag majoriteten när den ansåg att det inte fanns några bärande skäl för att man skulle överväga införandet av ett nytt immaterialrättsligt skydd. Samtidigt bekände den sig till de antaganden som gjordes av 1986 års lagstiftning på området och som går ut på att det är möjligt för artister och andra utövare som saknar upphovsrättsligt skydd att avtalsvägen skaffa sig garantier mot att obehöriga upptagningar av deras prestationer sker.

Jag hävdade då att det var möjligt att det fanns fog för dylikt resonerande för 18 år sedan, då till exempel Internet inte fanns. Men hur ska någon i dag via ett kontrakt kunna skaffa sig garantier för att obehöriga upptagningar av de egna prestationerna inte sker när vem som helst medelst en enkel videokamera och mobiltelefon kan direktsända evenemang på en hemsida?

Det är intressant att se att majoriteten i år i sin avslagsmotivering har strukit meningen: "De antaganden som gjordes år 1986 om möjligheter för utövare som saknar upphovsrättsligt skydd att avtalsvägen få till stånd garantier mot obehöriga upptagningar är, såvitt utskottet kunnat bedöma, riktiga." Den meningen är alltså struken i år.

Kanske polletten håller på att trilla ned. Självfallet kunde inte 1986 års lagstiftning på området förutse Internet. Då hade man förmodligen inte hävdat att artister och andra som saknar upphovsrättsligt skydd i allmänhet kontraktsvägen skulle kunna skaffa sig garantier mot att obehöriga upptagningar av deras prestationer sker.

Avslutningsvis, fru talman, vill jag säga att vi kristdemokrater står bakom våra reservationer, men jag nöjer mig med att yrka bifall till reservation 8.

Debatten

Hämtad sida: 24

24 rader

Källa: Sveriges riksdag. Originalet hos riksdagen Källfil hämtad 2026-10-13.

INGEMAR VÄNERLÖV (kd): Immaterialrättsliga frågor (2005-01-26) — PRESS0