Fru talman! Jag har svårt att tänka mig att någon politiker skulle ha något att erinra mot att bli fotograferad och ivägskickad på en hemsida så att fler människor kan skaffa sig uppgifter och information om vad man har att säga, Hillevi Larsson. Men det var inte det jag egentligen skulle prata om här nu.
Jag nämnde i mitt anförande att utskottsmajoriteten har ändrat sig lite grann när det gäller tidigare behandling och när man nu tar ställning. Förut ansåg man att det varken i motioner eller på annat sätt hade framkommit några bärande skäl för att man i Sverige skulle överväga införandet av ett nytt immaterialrättsligt skydd. Man stödde sig på den mening som jag läste upp förut: De antaganden som gjordes 1986 om möjligheter för utövare som saknar upphovsrättsligt skydd att avtalsvägen få till stånd garantier mot obehöriga upptagningar är såvitt utskottet kunnat bedöma riktiga.
Det stödde man sig alltså på förra året. Det gör man inte längre. Nu verkar det inte som att man stöder sig på någonting. Menar man nu, Hillevi Larsson, att de antaganden som gjordes 1986 inte riktigt håller streck med tanke på de snart 20 år som har gått mot bakgrund av Internets utveckling och så vidare?
Och hur bedömer Hillevi Larsson att man ska kunna fixa till avtal? Skulle det exempelvis stå skrivet någonting på biljetten om att fotografering eller översändning till webbsidor ej får förekomma och så vidare? Vad skulle det ha för verkan när det ändå inte finns ett upphovsrättsligt skydd för evenemanget och informationen om detsamma?