Fru talman! Avtal har alltid en gällande rättsverkan om de är ingångna på rätt sätt, om parterna är överens och om man har informerat ordentligt. Jag ser inget större problem med detta.
När det gäller att upplysa personer om vad som är tillåtet och inte så är det samma problem med teaterföreställningar, musikframträdanden och så vidare. Jag är övertygad om att inte alla i salongen - inte minst barn, men även vuxna - vet att det är förbjudet att ta bilder eller filma. Även i de fallen kan man gå åt andra hållet. Låt oss säga att ens barn eller någon som man känner framför ett stycke. Då kan man tillåta att det tas bilder och att journalister är där.
Man ska inte glömma att man i många fall, både när det gäller idrott, teater och annat, vill sprida det som händer. Det kan ju till och med vara en fördel att tv sänder en liten snutt från en föreställning; det kan leda till en större publik nästa dag. All spridning är alltså inte av ondo.
Det är inte heller alla som vill se en film som är tagen med en rörlig kamera som skakar när någon sitter i biosalongen och tar bilder. Det blir ändå en sämre kvalitet.
Jag tycker inte att huvudfrågan gäller vad som ska vara reglerat eller inte. Den gäller hur vi ska komma åt dem som olagligen filmar eller fotograferar där inte den rättigheten finns - inom teatern får man ju inte göra det - eller där man avtalsvägen har kommit fram till detta. Hur kommer vi till rätta med det? Det är det som jag ser som huvudproblemet.
Återigen gäller det gränsdragningarna. Det kan gälla en lysande föredragshållare som därmed inte är en konstnär, men som improviserar fram ett lysande föredrag om nya medicinska rön till exempel. Det kan vara samma situation där; det kommer kanske inte lika många nästa dag om man har fått se det på webben, eller så kommer det dubbelt så många för att man har spridit information. Jag tror att vi egentligen är överens om att huvudproblemet är att komma till rätta med dem som utnyttjar det här.