Fru talman! När det gäller den första frågan om politiker och om det finns ett behov där så tror jag generellt sett att vi politiker är glada när folk kommer och lyssnar och även fotografer. Ännu bättre är det kanske när vi kommer i tidningen! Men man ska inte dra alla över en kam. Det finns politiker som drar oerhörda mängder människor. Låt oss säga att till exempel Bill Clinton är på besök. Det kan också till och med vara någon svensk toppolitiker. I de fallen kanske det kan vara intressant. Jag tror säkert att man kan förhandla fram detta avtalsvägen, eller så kan man se till att biljettpriset till sådana evenemang täcker kostnaderna.
Vad gäller den mening som skulle tas bort kan jag utläsa i betänkandet att den finns kvar under rubriken Bakgrund. Bakgrund är kanske inte detsamma som motivering, men jag tycker ändå att det är ett viktigt underlag för beslutet. Om vi i utskottet hade tagit avstånd från meningen så hade vi inte haft den kvar under rubriken Bakgrund. Där står precis det här om att man kontraktsvägen i allmänhet kan skapa sig garantier.
Problemet i och med Internets utveckling gäller även för teaterföreställningar och för dem som har den så kallade arenarätten. Även om det är förbjudet så kan man ju även där ha med en kamera och sedan sända via webben. Det är egentligen ett annat problem.
Hur ska man då konkret manifestera förbudet mot att ta bilder? Jag har ett exempel från när jag var på Broadway - för första och enda gången hittills, för jag brukar inte vara där så ofta - och såg
The Producers
. Då kom en person fram innan föreställningen började, krävde tystnad i lokalen och sade att det är förbudet med all fotografering. Så enkelt var det. Jag tror att man kan ha både den och andra lösningar i de här sammanhangen.