Fru talman! Precis som Karin Åström var inne på är det så att regeringen lämnar förslag till riksdagen, och i riksdagen stiftar vi lagar. Det vi i dag debatterar är ju mineralstrategin. Som jag sade tidigare, Karin Åström, kan inte mineralstrategin bli en lag. Mineralstrategin pekar vägen framåt, hur vi ska utveckla gruvnäringen, vad som är Sveriges väg framåt. Vi pratar om hållbarhet, vi pratar om kulturmiljö och om att Sverige ska behålla sin position som en av de främsta exportörerna av järnmalm i världen.
Sedan är det också så att Boverket och Tillväxtverket ska gå in och hjälpa till. Boverket ska titta över situationen för bostäder. Fly-in- och fly-out-situationer är ingenting som är önskvärt. Vi vill att människor ska bo i de här kommunerna och betala skatt där, för det kommer också att kunna bidra till att man får mer pengar som man kan investera i annat.
Tillväxtverket ska likaså titta på olika tillväxthinder. Även gruvsamordnarna ska som jag förstår det finnas med för samtal för att kunna få den här direkta informationen om vad som är problem. Kan vi hjälpa till att lösa det? Gruvsamordnarens uppgift är just denna.
Jag tycker nog att det finns en hel del vägledning i strategin. Men för en konkret lagstiftningsförändring måste det komma förslag från regeringen, och det är då vi fattar beslut här i kammaren.
Jag förstår att Karin Åström är oroad, för det finns väldigt mycket som man måste ta tag i, och allting har man kanske inte heller förutsett. Men jag är också säker på att regeringen tillsammans med myndigheterna kommer att göra sitt absolut allra bästa för att lösa problemen.